Idag har jag lämnat manuset till min första helhetsrespons. Hurraaaa! Jag kan knappt med ord beskriva känslan 😀
Tidigare har jag fått respons på kanske de första hundrafemtio sidorna, från delar av min skrivgrupp. Det har varit otroligt värdefullt: det har peppat mig att skriva vidare och det har hjälpt mig att utvecklas i hur jag ser på texten. Men det har egentligen inte sagt mig något om hur berättelsen i sig fungerar, hur upplägget fungerar, dramaturgin, karaktärernas utveckling, vilka teman som framgår och så vidare. För att kunna säga något om det måste man läsa hela texten. Och nu ska min skrivarvän Liv från bloggen Lugn.Det ordnar sig, göra det. Jag är så oändligt tacksam.
Häromdagen skrev Liv ett inlägg om hur hon ser på skillnaden mellan att ge respons på en nästan färdig text och att ge respons på ett råmanus (klicka här om ni vill läsa det). Jag tycker att hon fångar på pricken det som jag känner att jag i första hand behöver hjälp med, när hon skriver att hon ser ett råmanus som ”ett stort antal böcker som ligger överlagrade på varandra”. Exakt den känslan har jag för mitt manus just nu.
När jag började skriva på det här manuset (för fler år sedan än jag helst vill räkna) hade jag ett enkelt tema och en enkel frågeställning som grund. Nu är det temat och den frågeställningen nästan osynliga i texten och istället har andra teman och andra frågeställningar växt fram från karaktärerna och deras processer. Jag började med en enda pov (point of view, eller berättarperspektiv – för er som inte känner till ordet) och nu har jag istället fyra. Jag började med att tänka mig min historia som urban- fantasy med karaktär av utvecklingsroman. Nu undrar jag om det kanske har blivit snarare tvärt om. Eller inte. Jag siktade från början mot att skriva för ungdomar men har nu landat på något som är mer av en cross-over. Ja, jag är helt enkelt inte alls säker på vad det är jag egentligen har skrivit. Och jag är inte heller särskilt säker på vad det är jag faktiskt vill skriva. Därför ska det bli underbart med respons, oavsett hur nervös jag är.
Det låter väldigt spännande med ett sånt projekt, som liksom växer från en enkel idé till att förgrena sig och bre ut sig och till slut bli något helt annat än man från början trodde. Härligt! Förstår att det känns spännande med respons om det är ditt första manus! Spännande och nervöst! Men alldeles säkert lärorik!
Ja, det har verkligen varit spännande – och lite frustrerande att det liksom bara har brett ut sig och hållit på och aldrig blivit klart. Men det har förstås (hoppas jag) varit till det bästa för texten 🙂
Ska bli sjukt spännande att få respons (lite nervöst, men inte så himla farligt) och grymt lärorikt. Det är klart att man kan utvecklas i sitt skrivande utan respons, men då tar det otroooligt mycket längre tid. Tänker i alla fall jag 🙂
Det låter som en spännande bok. Gissa om jag är nyfiken att få läsa. Helt otroligt att du fick ihop alla trådarna. Och vilken känsla att lämna ifrån sig den för första gången.
Och hur är känslan nu? Vad ska du ägna dig åt hela dagarna? För du ska väl inte börja på något nytt?
Om du är lässugen kan du få läsa en barnbok. Jag har precis satt sista punkten i mitt nya manus. Det som jag skrev klart i somras. Och sen skrev jag klart det i november. Och nu har jag skrivit klart det igen. Det är konstigt det där med när ett manus är färdigt eller klart. Det kan nog bli färdigt hur många gånger som helst. Fast det handlar ju om hur man använder orden. Jag vet att jag kommer att fortsätta att skriva på det. Så jag kommer alltså att bli färdig några gånger till.
Hur som helst hoppas jag att du nu passar på att ta lite semester från skrivande. Det kan du vara värd.
Helt ärligt kan jag inte säga att jag har fått ihop alla trådarna, det är delvis därför jag känner mig i sådant otroligt stort behov av respons. Men det är verkligen en grym känsla att lämna ifrån sig det. Jag ska nog inte börja något nytt skrivprojekt – jag längtar så himla mycket efter att få läsa i lugn och ro och verkligen gå in i en bok ordentligt, det var jättelänge sedan jag tog mig tid till det. Och så har jag en hel del planer för bloggen som jag misstänker kommer ta en del tid i anspråk 😉
Jag läser jättegärna din barnbok! Vi kan väl höras någon dag och prata om det?
Ja, det är mystiskt det där. För mig betyder ”klar” och ”färdig” samma sak, men jag önskar att det fanns två ord som verkligen hade lite olika betydelse. För det är ju precis som du säger, att fast man skrivit klart så är man ändå inte färdig (även om jag tycker att man lika gärna kan byta plats på orden). Lite frustrerande, men en del av författarens vardag, det är ju det enda sättet om det ska bli bra.
Och som sagt, det blir nog lite skrivsemester 🙂 Jag tycker också att jag är värd det.
Åh Marie, jag vill också läsa din barnbok! Fast kanske när du är klar nästa eller nästnästa gång. Nu har jag som sagt 450 härliga sidor från Linda att roa mig med ett tag, och jag tror inte att jag just nu pallar två manus samtidigt. Men gärna sedan!
Vad fantastiskt fint och jätteskrämmande härligt! Att få respons alltså.
Och sen får du gräva ner dig och mejsla ut det som ska finnas där, för att få fram berättelsen. Fast just nu kan du bara luta dig tillbaka och ta det lugnt. Sova och så.
Ja 🙂 Jag har längtat efter det så länge, att få gräva ner mig och mejsla ut och så. Men exakt just nu är jag väääldigt nöjd med att bara få vila. Och sova. Och läsa en bok.
Spännande att du skickat iväg!
Glöm inte att fira delmålet!
Jag har firat med chokladbollar – vilket var ganska stort med tanke på att jag nästan avgett nyårslöfte om godisfritt år. Men alltså bara nästan. Vid riktigt speciella och viktiga tillfällen får jag unna mig något gott, och det här var definitivt ett sådant tillfälle 😀