Överlevare

Sambon har varit däckad med feber i nästan en vecka. Filurpojken har lite lagom med feber och hosta och är okaraktäristiskt missnöjd och gnällig. Buslusan har kommit hem från några dagar hos farmor och farfar och är lite extra mammig. Jag själv får sova så där en fyra timmar per natt igen och är allmänt trött på småbarnsföräldralivet. Lägenheten är i extremt stort behov av lite normal städning. Och – diskmaskinen har varit sönder i snart tre veckor.

Allvarligt. Jag önskar att det fanns någon slags rättvisa i världen.

Det är en lång rad med i-landsproblem. Klart att jag inser det. Men med tanke på det lite sköra tillståndet som man som småbarnsförälder ibland befinner sig i, så är de stora för mig. Som min fina svärmor sade innan hon tog tåget hem idag: ”Klart att ni överlever, det förstår jag att ni gör. Men det är skillnad på att överleva och att ha det bra.”

 

Vår nuvarande status är alltså: Överlevare.

10 reaktioner på ”Överlevare

  1. Tack för hejaropen 🙂 Jo, tack och lov blir det ju bättre och går över. Det är lite mitt mantra just nu.

    Kram!

  2. Jag klarade inte ens en vecka utan diskmaskin utan att bli knäpp. Och mina barn är stora. Tre veckor får mig att rysa. Inte alltid lätt att vara småbarnsförälder. Man ska vara så närvarande och det är tungt. Kram

    1. Ja, just kravet på närvaro (eget och andras) är nog det tyngsta. Det finns så lite plats att bara slappna av och vara på. Skönt att någon annan till och med hade mindre tålamod än jag 🙂

      Kram tillbaka!

  3. Vilken klok svärmor du har.
    Men jag kom att tänka på en sak som kanske inte är någon tröst egentligen. Men efter regn kommer faktiskt solsken. Bara du orkar överleva tills dess.
    Och jag tror att det är bra i vårt ”yrkesval” att få känna på de där jobbiga känslorna ibland. Det är ju de vi ska gestalta i våra romaner.
    Uppmuntrande va?
    Och försök att sova så mycket som det bara går.
    Kram

    1. Japp! Har turen att ha en väldigt klok svärmor 😀

      Jo, jag tror som du att det är bra att få gå igenom lite jobbiga perioder – faktiskt särskilt som författare. Vad skulle man annars ha att skriva om? Och det ÄR ärligt talat lite uppmuntrande, på riktigt. Även om det inte hjälper sådär mitt i allting, så hjälper det att stanna upp och skriva ner ett par rader om hur det känns och tänka att, någon gång kommer jag att skriva om det här också. Kanske snarare än jag tror 😉

      Kram!

  4. Förstår dig helt & fullt 🙂 som småbarnsförälder har man nästan alltid låg resiliens (som min naturkunskapslärare skulle säga) det krävs ibland väldigt lite innan glaset svämmar över.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.