Kategoriarkiv: Bloggande

Äntligen har jag mitt hus

Ni som följer mig på instagram vet ju redan allt som hänt sedan sist, men ni som inte gör det:

Vi har köpt ett hus, sålt vår lägenhet, och NU HAR VI FLYTTAT.

Därav den totala radiotystnaden här under så lång tid. Man skulle kunna tro att allt det här köpandet, säljandet och flyttandet bara är praktiska saker som går att bocka av på en lista (det är de ju förstås också, på sätt och vis), men för mig är de otroligt känslomässiga och krävande på alla plan, vilket helt enkelt resulterat i noll procents bloggande under hela processen. Nu hoppas jag på bättre tider.

Vi håller som bäst på och packar upp och skolar in barnen på förskola och skola, och allt är nytt och rörigt och osäkert och härligt samtidigt.

Hur har ni alla haft det i sommar?

Nytt år, nya föresatser!

Det känns som om jag började ungefär hälften av mina blogginlägg i höstas med att ursäkta mig för att det var länge sedan jag bloggade senast. Och nu, återigen, var det väldigt, väldigt, VÄLDIGT länge sedan. Men jag hoppas – och jag har föresatt mig! (nyårslöften är ju liksom så hårda och obevekliga, jag kör på nyårsföresatser) – att jag det här året ska lyckas hålla ett bättre flöde på bloggen. Jag behöver bara komma igång igen, liksom.

Faktum är att jag har föresatt mig tre saker. Få ordning på bloggandet, få ordning på skrivandet, och köpa ett hus. Ungefär det tänkte jag ägna det här året åt. Plus okej, att sluta äta så SJUKA mängder godis, glass och bakverk. Så fyra föresatser då.

Jag har smygstartat genom att inte göra något – eller ens FÖRSÖKA göra något – av  ovanstående hittills. Men snart är det ju februari, så nu får jag skärpa mig, har jag tänkt. Därav det här blogginlägget. Och nästa vecka ska jag och Liv börja jobba på vårt hemliga skrivprojekt igen och det ska bli så EXTREMT roligt. Men något hus har jag inte börjat leta efter än, och jag skriver det här blogginlägget ätandes en STOR FET MARSIPANCIGARR som jag fick av min tvillingbror i julklapp. Men nästan två av fyra är ju ändå bättre än inget, tänker jag.

Hur är det för er, har ni avgivit nyårslöften, eller föresatser, eller har ni kanske bara lite försiktiga förhoppningar, inför 2017?

Den nya riktningen

Nu tänker ni kanske att eftersom jag tagit så OTROLIGT lång tid på mig att klura ut hur jag ska göra med bloggandet som jag funderade över i det här inlägget, så har jag antagligen kommit på något grymt genomtänkt och alldeles lysande för att lösa mitt dilemma med att bloggandet tar för mycket tid och energi från skrivandet. Men nej. Så är inte fallet.

Snarare är det nästan lite tvärt om. Trots att min absolut första instinkt var att förbjuda mig själv att skriva långa välgenomtänkta inlägg om skrivandet i allmänhet (eftersom det är just de inläggen som tar mest tid och energi), och också helst göra något slags schema för hur ofta/lite jag får blogga – så kommer jag inte alls att göra något sådant. I enlighet med min nya linje (den att allting handlar om att må bra och att göra saker lustfyllda) känner jag att ännu fler strikta regler om någonting som jag älskar att göra faktiskt skulle göra mig stressad. Det är inte säkert att jag skulle klara av att följa mina egna regler, och det tar ofta rätt mycket energi att misslyckas med saker.

Så istället för hårda regler, har jag bestämt mig för några mjuka riktlinjer:

  • Jag ska satsa på att i första hand skriva om saker som är relaterade till mitt eget manus (om jag nu äntligen kan komma igång och skriva på det igen) – men jag FÅR skriva om andra saker om jag vill. Bara helst inte så ofta.
  • Jag ska satsa på att i första hand skriva lite kortare inlägg som inte nödvändigtvis måste innehålla precis allt av värde relaterat till ämnet eller ens allt jag tycker att jag vill ha med. Det viktiga är att i någon mån illustrera min process. Men jag FÅR skriva hur långt jag vill, om jag vill.
  • Jag får skriva hur sällan jag vill och behöver inte få ångest över att jag inte uppdaterar här så ofta som jag borde/skulle vilja egentligen – men jag FÅR också skriva vareviga dag, om jag vill.
  • Det behöver inte finnas något mönster i hur ofta jag skriver eller vad jag skriver. Jag får alltså i princip göra precis som jag vill. Men mitt fokus ska ligga på att SKRIVA FÄRDIGT MITT MANUS. Inte på att skapa en så bra blogg som möjligt.
  • Jag ska sluta läsa och kommentera på så många bloggar så ofta. Det svider att behöva tänka så, men faktum är att bloggläsande och bloggkommenterande kan ta upp till flera timmar om dagen för mig, och det är timmar som jag egentligen inte har, inte om jag vill skriva i alla fall. Men jag FÅR förstås både läsa och skriva kommentarer på folks bloggar om jag vill. Bara inte lika ofta.
  • Jag ska sluta titta på min bloggstatistik. Kanske inte helt och hållet, men definitivt inte varje dag. (Alltså, gör ni andra också det? Ibland känner jag mig helt galen – vad spelar det för roll med några besökare hit och dit egentligen… Uppenbarligen stor roll, om man får döma av min besatthet. Men nu får det alltså vara slut med den.)

Japp. Det var det hela. Så den närmaste tiden ska jag ägna mig åt att tänka färdigt (eller färdigt och färdigt, men jag ska tänka ordentligt) runt min värld och runt min historia, och skriva ner allting så gott jag kan. SEDAN tror jag det kommer funka att verkligen sätta igång och skriva.

Ingen cliffhanger

Det är inte velighet som gör att jag dröjer med att berätta hur jag tänker fortsätta med mitt bloggande, och inte är det någon cliffhanger heller. Det är att jag förra veckan började skola in Filurpojken på dagis, men fick avbryta på grund av magsjuka som nästan hela vår familj har haft i tur och ordning, och även halva barngruppen på hans avdelning och hela personalstyrkan. Den här veckan har vi börjat om med inskolningen men det känns inte så bra så det tar hela min energi just nu. Ville bara berätta det. Tänker mig att jag återkommer nästa vecka eller så, när vi i bästa fall äntligen är klara och jag får både mer tid och mer ork.

Om hälsan och mitt kommande ABC

Har äntligen börjat hämta mig efter ungefär en veckas grym influensa, eller vad det nu var. Har haft nästan 40 graders feber och så ont i halsen att jag inte kunnat varken äta eller prata på tre dagar. Det skulle nästan kunna varit en halsfluss, när jag tänker på det. Nu är jag till slut rätt så pigg, men det känns fortfarande som om jag har en osthyvel i halsen så jag säger bara det allra mest nödvändiga och jag har lärt mig att svälja EXTREMT sällan. Och jag lever fortfarande på te och glass och soppor – en inte helt oäven kost i ärlighetens namn.

En annan sak. Det här med mitt Skrivandets ABC som jag pratat om tidigare. Jag har varit väldigt pepp på att börja lägga ut det här, men NATURLIGTVIS har jag fastnat lite, eftersom jag ju varit tvungen att skriva om de små texterna så att de skulle passa bättre här – för en publik, alltså ER mina vänner – och jag under den lilla omskrivningsprocessen (som jag tänkte mig skulle bli enkel och snabb och inte kräva så mycket tankearbete) insåg hur mycket bättre det skulle bli om jag lade lite mer tid på varje enskilt litet ämne/ord. På samma sätt som jag alltid tänker om allting. Men nu har jag bestämt mig för att börja väldigt sakta med några av de allra enklaste temana/orden och försöka hejda mig själv så gott det går i den här perfektionistiska viljan att göra allting bättre. Och bara göra det LITE bättre. Annars kommer det ju aldrig hamna här på bloggen. Jag kan göra det mycket bättre när som helst, EFTER att jag lagt det här.

Det är alltså min plan. Nu ska jag ta en titt runt hos er alla, det var skamligt längre sedan jag faktiskt skrev en hälsning hemma hos någon annan. Förlåt för det. Det har varit lite mycket de här senaste veckorna. Kram på er allihop!

Skrivandets ABC – lösningen på mer än ett problem

Jag har tänkt ut en i mitt eget tycke EXTREMT bra lösning på mitt problem med att skriva korta blogginlägg. Jubel och fanfarer!

Som jag tror att jag nämnt minst en eller kanske flera gånger här på bloggen så är mitt sätt att lära mig saker att formulera mig med egna ord, skriva ner och spara orden och sedan helst läsa dem igen. När jag nu ungefär samtidigt som jag började blogga bestämde mig för att lite mer medvetet anstränga mig för att förstå mig på det här med skrivande och hur det egentligen fungerar, började jag göra exakt på det sättet (i alla fall då och då när den andan faller på). Det jag börjat bygga är en sorts eget ”skrivandets ABC”, där jag läser på om ord och uttryck som jag känner att jag inte helt har grepp om (och även ord och uttryck som jag HAR grepp om, för ofta är den sortens grepp som man tror att man har, ganska oformulerat), och formulerar så kort som möjligt en egen beskrivning av vad det nu är jag läser på om.

Jag har bestämt mig för att jag lika gärna kan dela med mig av mitt ABC. Bloggen är ju ändå det absolut bästa stället att lagra information eftersom jag där alltid har tillgång till den, eftersom det blir lättare att hitta i den, och jag kan spara länkar till andras inlägg om samma saker (och jag ÄLSKAR verkligen länkar). Jag hoppas att ni förstår att jag inte på något sätt anser mig vara en expert, utan att det är mitt sätt att lära mig på, och att jag bara vill dela med mig av det. Om ni vet någon som har skrivit ett smart inlägg om något av mina ämnen (eller om ni själva gjort det!) – säg till bara, så länkar jag!

En ansiktslyftning på gång

Om ni tycker att något ser lite annorlunda ut här ovan, så är det för att det faktiskt gör det. Frågan jag ställde mig häromdagen (som egentligen mest rörde längden på mina blogginlägg och hur jag skulle kunna skriva kortare) ledde mig osökt till den lite större frågan: Vad är det egentligen för blogg jag vill ha, när jag verkligen tänker efter?

Jag kom fram till tre saker (i korthet):

  1. Jag vill ha en blogg som inte bara handlar om skrivande, utan snarare om kreativitet i en lite vidare bemärkelse, vilket i princip betyder att jag vill bli bättre på att dela med mig av bilder – både egna och andras.
  2. Jag vill ha en blogg som inte är riktigt så introspektiv och navelskådande med bara fokus på mig och mitt skrivande, vilket i princip betyder exakt samma sak som står i punkten ovan.
  3. Jag vill ha en blogg där det faktiskt går att LÄSA vad som står i undertiteln, vilket är anledningen till att jag bytte ut min gamla header mot en ny. Får se om jag behåller den. Vad tycker ni om den?

 

Sammanfattningsvis planerar jag alltså några smärre förändringar här inne, både av utseende och innehåll. Delar av dem behöver jag hjälp av min sambo för att klara av eftersom jag är så oteknisk. Men jag jobbar på det!

Korta blogginlägg

Om ni förstod hur mycket energi som jag lägger på att fundera över det stora problemet som jag har med korta blogginlägg, så skulle ni antagligen skratta ihjäl er. Jag förstår det här med att det är bra att uppdatera sin blogg ganska ofta, och att det är bra att varva mellan långa, matnyttiga inlägg, och lite kortare, mer läsvänliga och lättsamma saker. Det är bara det att det senare helt enkelt inte är min styrka.

 
Allvarligt. Om jag kommer på något som är så intressant att jag vill göra ett blogginlägg om det, känns det för det mesta helt omöjligt att skriva mindre än en sida om saken, ofta är till och med en sida alldeles för lite. Och när jag väl har börjat med något har jag ofta svårt att sluta. Ganska ofta blir det ju lite som serier här, att jag skriver många inlägg om samma sak, utvecklar saken mer eller byter perspektiv eller så.

 
Och efter att nu ha kortat det här inlägget med hälften (och strukit alla sidospår som självklart dök upp) eftersom hela meningen med det är att det ska vara kort (tänkte att det var briljant att skriva ett inlägg om svårigheten med korta blogginlägg när jag höll på att bli galen över att jag inte kom på något som gick att använda, men briljansen försvinner ju om jag drar iväg till över en sida som vanligt), är min fråga till er:

 
Vad är bra korta inlägg? Vad kan de handla om? Vad gillar ni att läsa? Ska de vara personliga, dagboksaktiga? Ska de innehålla länkar till andra bloggares intressanta inlägg? Ska de innehålla inspiration, information eller något helt annat? Och en annan sak: Är det bra att försöka uppdatera varje dag, eller inte. Vad tycker ni?

Överraskande typsnitt

Hm. När jag loggade in på bloggen häromdagen kände jag inte riktigt igen mig. Typsnittet är plötsligt ändrat. Någorlunda subtilt ändrat, kanske, men ändå. Det är ju MIN blogg. Och jag har inte ändrat någonting.

Jag förmodar att wordpress har gjort någon typ av uppdatering av det här temat (som det heter) och ändrat typsnittet helt självsvåldigt. Jag gillar egentligen att det kursiva (underrubriken här ovan, och rubrikerna i högerfältet) är lite tjockare, det gör dem lättare att läsa. Men jag är inte säker på att jag gillar hur själva blogg-rubriken och rubriken på inläggen ser ut. Besvärligt. Annars är jag grymt förtjust i utseendet på min blogg – just enkelheten och den rena känslan i typsnitt och bakgrund. Men nu vet jag inte. Ska jag börja leta något annat eftersom det ändå inte är exakt som jag ville ha det. Eller ska jag nöja mig som det är. Svår fråga.

 

Märkte ni någon skillnad?

Skrivandets upp och ner

Som ni kan förstå av inlägget inre explosion är jag just nu i en av mina mest kreativa faser. Den där det känns som om jag knappt kan gå utanför dörren/slå på datorn/titta på min bokhylla utan att få en massa tankar som jag skulle vilja skriva ner eller diskutera med någon. Intressant nog är skrivarvännen Liv i den absolut motsatta fasen, som hon skriver om i det här inlägget på sin blogg. Hon kallar det för mellandagar. En träffande benämning.

Precis som Liv har jag funderat en hel del över det här med kreativitetens (och därmed skrivandets) upp och nedgångar. Det har nog alltid varit uppenbart för mig att min kreativitet kommer i faser. Men på senaste tiden har jag börjat identifiera mönstret lite tydligare. Det har börjat kännas nödvändigt för mig att ha lite bättre koll på hur allt egentligen hänger ihop, för att berg och dal- banan inte ska bli alldeles för jobbig. Och jag behöver (som alltid) helst formulera det i skrift. Annars känns det inte som att jag har tänkt färdigt.

Jag har identifierat tre faser, som kommer efter varandra i ett ständigt fortlöpande mönster. Först vad jag skulle kunna kalla för explosionsfasen, (där jag alltså är just nu) när min hjärna flödar över av inspiration och fullkomligt sprutar ut idéer och uppslag till allt från blogginlägg och noveller till nya romaner, filmmanus eller helt andra projekt. Om jag inte ska bli galen måste jag då ägna en period åt att samla upp allting, få ner tillräckligt mycket på papper för att känna att jag är trygg med att jag inte ska tappa bort någonting, att allt finns kvar även fast jag inte hinner jobba med allting samtidigt, för det hinner jag förstås inte fast jag gärna vill.

Och sedan infinner sig arbetsfasen, en sorts lång nedförsbacke när jag kan använda energin från min explosion till att faktiskt skriva: blogginlägg, dagbok, manustext, annan text, vad det nu är jag håller på med. Det är en underbar fas, men jag brukar ha en del problem med den. Som jag antydde i mitt inlägg om explosionen har jag en tendens att liksom hatta fram och tillbaka mellan olika saker, för att jag gillar att skriva på flera olika saker samtidigt, precis som jag alltid läser flera olika böcker samtidigt, och i allmänhet har en massa olika projekt samtidigt. Det gör tyvärr att jag ofta får mindre gjort än vad jag skulle vilja under de här perioderna. Dessutom har jag ju min maniska sida, som lätt går igång i det här läget – och även om det är härligt, så kan det också vara lite destruktivt.

För det som till sist händer – ju mer maniskt jag gått igång på saker, desto fortare händer det – är att energin tar slut, alltid innan jag hunnit med det jag ville hinna med. Det tänker jag på som utmattningsfasen, även om jag tycker att Livs namn för det är bättre – mellandagar. Det handlar helt enkelt om återhämtning. Energin är slut, både i huvudet och i kroppen, lusten försvinner och jag tror att om jag var det minsta pessimistiskt lagd så skulle nog tvivlen komma här också. För att åter kunna komma i arbetsfört skick måste jag vila. Men det där med att vila är helt enkelt inte något jag är bra på, åtminstone har jag inte varit det under större delen av mitt liv – det är inte förrän nyligen som jag äntligen börjar lära mig lite. Och då har det krävts några års ordentlig utmattning och en hel del ansträngning för att komma till den här punkten.

Som jag skrev i min kommentar till Livs inlägg: jag har börjat försöka tänka på min kreativitet lite som andning: en självklar vågrörelse av in ut, in ut. Det jag menar när jag säger in och ut handlar snarare om aktivitet och passivitet. Att i min aktiva fas – utandningen – tar jag in otroligt mycket information, men jag gör det på ett aktivt sätt: jag läser med pennan i handen och gör understrykningar och har små färgglada flärpar som jag sätter på de viktigaste sidorna, eller så viker jag hundöron, och jag skriver stödanteckningar och planerar och skriver blogginlägg om allting som jag funderar på. Hjärnan går på högvarv. All information bearbetas högintensivt och formas om till något som jag kan uttrycka, diskutera, skriva ned. Efter all den här aktiviteten kommer ganska naturligt den passiva fasen – inandningen. Då tar behovet av att uttrycka allting hela tiden slut, eller mattas av åtminstone. Jag tar gärna in saker i de här perioderna, men inte aktivt. Jag läser inte lika mycket, och om jag gör det så blir det sällan skrivhandböcker eller andra fackböcker eller biografier, utan mycket lättare läsning, ren underhållning. Jag gör mer av ingenting. Och jag tittar på teveserier. Faktum är att det är bara i sådana här perioder som jag tittar på teveserier egentligen. När jag har mina aktiva perioder prioriterar jag alltid bort den sortens underhållning eftersom min tid känns för värdefull för att bara slötitta på saker, och det känns också alltid lite för passivt när jag är i den där känslan av att jag vill lära mig, förstå, formulera och uttrycka.

Och så här går det runt i en oändlig cirkel.

Det jag har börjat inse och nu försöker lära mig, är just att inte pressa mig själv för hårt i den aktiva fasen, eftersom det är då mellandagarna blir till utmattning. Precis som Liv skriver i sitt inlägg är det så att ju mer jag tillåter mig själv att vila och försöker njuta av mellandagarna, ju fortare går de över, och ju bättre mår jag.

 

Hur ser era kreativa processer ut? Går de också i faser, eller är de lite mer balanserade?