Månadsarkiv: december 2017

Oändligt med tid kräver rutiner

Jag är född obotlig optimist, och därmed också tidsoptimist. Och som om inte det vore nog har jag dessutom en sorts lätt destruktiv livsnjutarmentalitet som gör att jag alltid vill börja med efterrätten, och i de flesta olika sammanhang alltid ta det roliga först. Det är förstås ganska livsbejakande, och avslappnat, lite charmigt (finns det faktiskt folk som tycker!), och ibland är det en egenskap som jag uppskattar hos mig själv. Men ärligt talat, för det mesta är det bara så sjukt svårt att få något vettigt gjort med den inställningen att det blir som ett sorts halvt omedvetet, slött självplågeri. Och nu när jag har nästintill oändligt med tid (det vill säga, nästan hela arbetsdagar) att skriva och göra mina skrivrelaterade saker, blir resultatet av den här livsnjutarmentaliteten ganska ofta att jag börjar dagen med en lång andra frukost framför brasan, läser lite, sjunger lite, tar en promenad, bakar pepparkakor (eller något annat gott), och känner mig helt lugn eftersom jag vet att jag kan börja skriva precis när som helst. I värsta fall går större delen av dagen utan att jag egentligen får något gjort, så när jag är på väg att hämta barnen från förskola och skola, känner jag mig sjukt irriterad på mig själv och undrar, hur kunde det bli så här?

Det är alltså till största delen en retorisk fråga, jag vet ju varför. Det beror på att min livsnjutarmentalitet får ta ut svängarna alldeles för mycket, eftersom jag inte har några rutiner. I alla fall inga fungerande rutiner.

Hade, menar jag. Inte hade några fungerande rutiner. För nu börjar jag äntligen utveckla dem. Jag säger inte att jag har uppnått någon perfektion (långt ifrån, förstås), men jag har börjat. Med hjälp av råd och pepp från en god vän och även (halleluja) extremt mycket skrivlust, börjar jag äntligen få till det. Ett av mina bästa tricks är faktiskt att lyssna på en skrivpodd eller något annat skrivrelaterat på morgonpromenaden och till frukost (intar min frukost efter lämning av barnen, för att få lite lugn och ro), för att komma i stämning. Det fungerar förvånansvärt bra. Det verkar som att min hjärna behöver något av en bro från en stämning till en annan, från vila till arbete, och en podd om skrivande är liksom den absolut perfekta kombon. Idag var det senaste avsnittet från Debutera eller dö – som jag verkligen tycker att ni ska lyssna på om ni inte har gjort det! Superinsirerande skrivpodd! Tipsa mig gärna om ni har egna favoritpoddar, jag behöver fler!