Månadsarkiv: februari 2016

Älska lite mer villkorslöst

Dansar sakta i vårt mörka vardagsrum med min lilla skruttiga Filurpojke mot bröstet. Ur högtalarna kommer Alanis Morissettes röst som sjunger en av de finaste texter jag någonsin hört. Filurpojkens lite väsande andning lugnar sig och blandas med Alanis och gitarren och den luftiga flöjten, och jag tänker på att älska villkorslöst. Framförallt sig själv. Det är nog det svåraste. Men om jag inte älskar mig själv utan villkor, hur ska jag då kunna lära mina barn att älska sig själva villkorslöst.

Lyssna gärna på Alanis Morissettes That I would be good. Finns på Spotify.

that I would be good even if I did nothing
that I would be good even if I got the thumbs down
that I would be good if I got and stayed sick
that I would be good even if I gained ten pounds

that I would be fine even if I went bankrupt
that I would be good if I lost my hair and my youth
that I would be great if I was no longer queen
that I would be grand if I was not all knowing

that I would be loved even when I numb myself
that I would be good even when I am overwhelmed
that I would be loved even when I was fuming
that I would be good even if I was clingy

that I would be good even if I lost sanity
that I would be good
whether with or without you

Jag tänker alltså skriver jag

Större delen av familjen är insjuknad i olika stadier av förkylning, och så även jag själv (för femtioelfte gången – det verkar inte som om vi gör annat än insjuknar i olika sjukor just nu). Alltså blir det inte mycket tid över för mig att göra något skrivrelaterat. Men när jag har tid och ork så gör jag ändå vad jag kan: jag TÄNKER, precis som jag bestämt mig för att göra.

Jag tänker på min värld och mina karaktärer, och jag känner i hela kroppen att det jobb jag gör nu kommer ge utdelning tusenfalt när jag väl sätter igång och skriver. Väldigt många råd jag läst om hur man bäst ska skriva mer och snabbare, grundar sig till stor del på att man som författare måste känna till sin historia och helst ha skrivit ner rätt så detaljerat vad som ska hända i varje scen. Tanken är väl att man då mindre sällan fastnar för att man inte har bestämt vad som ska hända (det funkar förstås vara för de skrivande folk som inte behöver ”skriva sig fram” till sin historia) – och jag tror att det är precis vad jag behöver. Jag blir för det mesta så låst av allt som jag inte vet att jag kan fastna i dagar eller till och med veckor vid små detaljer utan att komma vidare.

Men nu löser jag det ena efter det andra, breddar, fördjupar, berikar och levandegör, stort och smått och överallt. Min värld blir mer och mer levande och mer och mer hel.

Jag dagdrömmer, skulle jag kunna säga. Men jag skulle också kunna säga att jag skriver. För jag vill helst tänka på det så. Om jag tänker så, har jag skrivit kanske en tre, fyra tusen ord de här senaste dagarna – utan att en sätta fingrarna på tangentbordet. Himla praktiskt. Och bra blev det också!

Den nya riktningen

Nu tänker ni kanske att eftersom jag tagit så OTROLIGT lång tid på mig att klura ut hur jag ska göra med bloggandet som jag funderade över i det här inlägget, så har jag antagligen kommit på något grymt genomtänkt och alldeles lysande för att lösa mitt dilemma med att bloggandet tar för mycket tid och energi från skrivandet. Men nej. Så är inte fallet.

Snarare är det nästan lite tvärt om. Trots att min absolut första instinkt var att förbjuda mig själv att skriva långa välgenomtänkta inlägg om skrivandet i allmänhet (eftersom det är just de inläggen som tar mest tid och energi), och också helst göra något slags schema för hur ofta/lite jag får blogga – så kommer jag inte alls att göra något sådant. I enlighet med min nya linje (den att allting handlar om att må bra och att göra saker lustfyllda) känner jag att ännu fler strikta regler om någonting som jag älskar att göra faktiskt skulle göra mig stressad. Det är inte säkert att jag skulle klara av att följa mina egna regler, och det tar ofta rätt mycket energi att misslyckas med saker.

Så istället för hårda regler, har jag bestämt mig för några mjuka riktlinjer:

  • Jag ska satsa på att i första hand skriva om saker som är relaterade till mitt eget manus (om jag nu äntligen kan komma igång och skriva på det igen) – men jag FÅR skriva om andra saker om jag vill. Bara helst inte så ofta.
  • Jag ska satsa på att i första hand skriva lite kortare inlägg som inte nödvändigtvis måste innehålla precis allt av värde relaterat till ämnet eller ens allt jag tycker att jag vill ha med. Det viktiga är att i någon mån illustrera min process. Men jag FÅR skriva hur långt jag vill, om jag vill.
  • Jag får skriva hur sällan jag vill och behöver inte få ångest över att jag inte uppdaterar här så ofta som jag borde/skulle vilja egentligen – men jag FÅR också skriva vareviga dag, om jag vill.
  • Det behöver inte finnas något mönster i hur ofta jag skriver eller vad jag skriver. Jag får alltså i princip göra precis som jag vill. Men mitt fokus ska ligga på att SKRIVA FÄRDIGT MITT MANUS. Inte på att skapa en så bra blogg som möjligt.
  • Jag ska sluta läsa och kommentera på så många bloggar så ofta. Det svider att behöva tänka så, men faktum är att bloggläsande och bloggkommenterande kan ta upp till flera timmar om dagen för mig, och det är timmar som jag egentligen inte har, inte om jag vill skriva i alla fall. Men jag FÅR förstås både läsa och skriva kommentarer på folks bloggar om jag vill. Bara inte lika ofta.
  • Jag ska sluta titta på min bloggstatistik. Kanske inte helt och hållet, men definitivt inte varje dag. (Alltså, gör ni andra också det? Ibland känner jag mig helt galen – vad spelar det för roll med några besökare hit och dit egentligen… Uppenbarligen stor roll, om man får döma av min besatthet. Men nu får det alltså vara slut med den.)

Japp. Det var det hela. Så den närmaste tiden ska jag ägna mig åt att tänka färdigt (eller färdigt och färdigt, men jag ska tänka ordentligt) runt min värld och runt min historia, och skriva ner allting så gott jag kan. SEDAN tror jag det kommer funka att verkligen sätta igång och skriva.