Månadsarkiv: augusti 2014

En karaktärs röst

Har i en ungefärlig vecka jobbat på att försöka få till min knepiga karaktär X. Och jag kan äntligen säga att jag faktiskt börjar komma någonstans! Inte att jag är färdig eller att allt känns helt perfekt, men jag tror att jag verkligen har hittat nyckeln 🙂

Det handlar om rösten. Och det var något som jag faktiskt kom fram till under diskussionen här efter mitt inlägg om karaktär X. Så tack alla ni som gav mig tips och hjälpte mig att fundera!

Mina andra tre pov-karaktärer har någorlunda tydliga egna röster och släpper (i varierande grad) in läsaren i sina huvuden så att man får lära känna dem inifrån och inte bara utifrån. Men jag lyckades aldrig riktigt få till det där med X. Jag funderade väldigt mycket fram och tillbaka över saken, och kom fram till att jag helt enkelt inte hade någon känsla för den typ av röst som karaktär X har. Det kommer helt enkelt inte alls naturligt till mig. Så det jag i första hand gjorde var att researcha. Jag läste (alltså: snabbläste) ett par böcker med huvudkaraktärer som liknade X när det gäller ålder och personlighet, för att få perspektiv och inspiration. Och gissa vad som hände? Det fungerade! Jag upptäckte att det finns andra karaktärer med samma typ av dryga, självupptagna och lite bossiga personlighet som X har, och de kan faktiskt vara riktigt charmerande. Det måste ju betyda att min karaktär X också kan vara det, om jag bara anstränger mig.

Så jag satte mig och skrev om hela det första stycket om X, och sedan det andra också. Med en helt annan närvaro från X, med ett helt annat språk: X fick helt enkelt äntligen en egen röst. Jag behöll valda delar av den gamla texten, men skrev även bitvis om de bitarna. Och det som växte fram var – hör och häpna – text som jag känner att jag i princip kan stå för. Som känns som om den åtminstone med en del redigering kommer att fungera jättebra. Vilken lättnad!

Vi får se hur det hela utvecklar sig. Jag tror fortfarande att X kommer vara den karaktär jag har svårast för, och det blir säkert knepigt i fortsättningen också, men nu känner jag att jag är på rätt spår, och blir inte helt blockerad så fort jag hamnar med olika stycken om X framför mig.

Tjoho!

 

Arbetstid

Det är gudomligt. Sambon har jobbat sedan i måndags, dottern började på dagis idag, och temperaturen är nere på ungefär tjugofem grader, med svala, fläktande vindar. Dottern går korta dagar och jag är väldigt trött så det blir inte jättemånga arbetstimmar, men det blir i alla fall: riktiga, äkta arbetstimmar! I lugn och ro med bara katterna och en och annan fluga som stör. Och dessutom på förmiddagen när jag för det mesta fungerar som bäst. Helt och hållet ljuvligt!

Det är ju inte mycket kvar av den här graviditeten, så jag håller tummarna (jättehårt) för att bebisen inte ska komma innan utsatt tid och jag får några veckor med det här lugnet, och den här temperaturen helst, så att jag faktiskt kan komma någonstans med mitt manus. När jag började blogga hade jag som alltid alldeles för stora förhoppningar och förväntningar på vad jag skulle kunna åstadkomma på tiden innan förlossningen, och jag har ju verkligen (som för det mesta) fått omvärdera den saken. Så jag tror inte längre att jag ska bli färdig eller ens nästan färdig, men jag hoppas att jag åtminstone ska få till lite arbetstid varje dag och kunna använda den så konstruktivt som möjligt. Om jag lyckas med det, så är det på alla sätt gott nog, tänker jag.

Knepiga karaktärer

När jag satte mig för att skriva en blogguppdatering valde jag mellan två olika teman. Det första hade kunnat heta ungefär: ”Jag vill inte klaga men – jo, förresten, det vill jag verkligen!”, och hade i så fall handlat om hur sjukt jobbigt det är att vara höggravid i den här värmen och hur mycket jag hatar sammandragningar och halsbränna och ryggont och att vara så här allmänt graviditetsfunktionshindrad. Men jag valde det andra temat i stället. Kändes lite mer konstruktivt och är förmodligen av lite mer allmänintresse 🙂

Så alltså: Det här med knepiga karaktärer. Jag har en karaktär i mitt manus som jag inte är så förtjust i. Vi kan kalla hen för X. Och det är inte det att det är något större fel på hen, inte egentligen. Hen har goda och dåliga sidor, är åtminstone bitvis charmerande, hen har ett driv i sin egen story med tydliga mål, en någorlunda tydlig personlig utveckling på de få dagar som historien utspelar sig (en knapp vecka), och existerar i ett tydligt sammanhang med andra karaktärer som jag hoppas ska få fram och fördjupa karaktär X på olika sätt.

Men jag gillar hen inte. Jag är inte ens helt säker på att det handlar om att gilla. Jag bara är så långt ifrån karaktär X som någon kan vara. Tror jag. Och det är ett problem för mig. Jag uppfann X från början nästan enbart som en motvikt till min huvudkaraktär, och även om X numera är helt och hållet integrerad i manuset och – skulle jag säga – relativt oumbärlig, så är hen som person någon jag har väldigt svårt att få till. Huvudkaraktären i mitt manus är (föga förvånande, antar jag) lite av mitt alter ego. Okej, supermycket alter ego. När jag började skriva tog jag helt enkelt mig själv som ungefärlig tjugoåring, kollade igenom ett antal (cirka sju) gamla dagböcker och började skriva. Jag ville göra det enkelt för mig, och det var enkelt. Jag känner mig själv. Jag vet vem jag är. Hepp. Bara att skriva på. Jag har självklart modifierat mitt alter ego något under åren som gått, men det mesta är kvar. Grunden. Och karaktär X är alltså, när det gäller det mesta, min absolut raka motsats. Jag vet inte varför jag fixar det så dåligt. Kanske är det för att jag innerst inne tycker att hen är lite… dryg (Jag är ju, som ni säkert förstår, aldrig dryg…). Det borde ju inte vara ett problem egentligen. Jag har andra karaktärer som på många sätt har mycket värre typer av personligheter, och det går minsann bra. Det är bara något hos just X som inte funkar. Och det gör mig galen.

Hur gör ni andra för att komma nära de där karaktärerna som inte fungerar direkt från början, eller som bara känns lite fel? Har ni sådana alls? Tips? Tricks?