Etikettarkiv: Deadline

Det finns en deadline

De senaste veckorna har min förkylning, för lite sömn och vissa, eeh, adventsförberedelser helt kört omkull mitt skrivande. Jag har faktiskt hamnat en hel vecka efter i min planering. Den planering som jag helt glömt att berätta om här på bloggen. Och planering betyder – tro det eller ej – en deadline!

För ett par veckor sedan var min underbara skrivarvän Liv från bloggen Lugn.Det ordnar sig här. Vi pratade om livet och om skrivandet och åt och fikade och promenerade och hade en härlig eftermiddag, som sig bör, skrivarvänner emellan. Och eftersom hon sedan länge erbjudit sig att läsa mitt manus i sin helhet när det är så färdigt att det är läsbart, och eftersom jag faktiskt snart är i närheten av läsbart, tyckte jag att det var lika bra med en deadline. För trots att jag vet att jag snart är klar och det inte är mycket kvar, så har jag ju mitt sätt att redigera mitt i skrivandet som gör att jag fastnar och hindras i framåtrörelsen. Jag har den där galna perfektionismen som hindrar mig från att lämna bort något ofärdigt (och ingenting blir ju någonsin färdigt) om jag har möjlighet att fortsätta pilla på det. Därför bestämde vi ett datum. Eller rättare sagt en dag. Trettondagen. Jag är inte helt hundra på vilken dag det egentligen är.

Läsbar betyder i det här skedet av mitt skrivande att jag ska ha skrivit min historia från början till slut. Men eftersom jag håller på att bli galen på mitt eget pillande och min egen långsamhet kommer jag i nödfall att tillåta en väldigt generös tolkning av ordet ”skrivit”. Det betyder att det bitvis kommer finnas text i manuset som är gulmarkerad med rader som inte är riktigt färdiga, ens om jag tänker på det som ett första utkast. Men det ska gå att förstå allt som händer och huvudpersonernas egen röst eller ton ska helst finnas med lite i de där gula partierna. Jag tror att jag kommer klara det. Och jag har väntat på den dagen jag kan lämna ifrån mig manuset för en första testläsning såååå länge. Det ska bli fullkomligt fantastiskt (och lite nervöst förstås, men på ett bra sätt)!

Arbetstid

Det är gudomligt. Sambon har jobbat sedan i måndags, dottern började på dagis idag, och temperaturen är nere på ungefär tjugofem grader, med svala, fläktande vindar. Dottern går korta dagar och jag är väldigt trött så det blir inte jättemånga arbetstimmar, men det blir i alla fall: riktiga, äkta arbetstimmar! I lugn och ro med bara katterna och en och annan fluga som stör. Och dessutom på förmiddagen när jag för det mesta fungerar som bäst. Helt och hållet ljuvligt!

Det är ju inte mycket kvar av den här graviditeten, så jag håller tummarna (jättehårt) för att bebisen inte ska komma innan utsatt tid och jag får några veckor med det här lugnet, och den här temperaturen helst, så att jag faktiskt kan komma någonstans med mitt manus. När jag började blogga hade jag som alltid alldeles för stora förhoppningar och förväntningar på vad jag skulle kunna åstadkomma på tiden innan förlossningen, och jag har ju verkligen (som för det mesta) fått omvärdera den saken. Så jag tror inte längre att jag ska bli färdig eller ens nästan färdig, men jag hoppas att jag åtminstone ska få till lite arbetstid varje dag och kunna använda den så konstruktivt som möjligt. Om jag lyckas med det, så är det på alla sätt gott nog, tänker jag.

Målet

Jaha, det här med en plan och ett mål. Det är verkligen svårt.

Jag har gett mig själv några dagar för att se hur min produktionstakt ser ut. Det verkar som att den hittills varierar mellan i sämsta fall noll ord per dag, och i bästa fall 1433 ord per dag. Snittet ligger nog på någonstans fyra, fem hundra ord om dagen. Och det är ju långt ifrån tillräckligt om jag tänker mig att jag ska blir ”klar” innan september.

Jag har debatterat ganska mycket med mig själv fram och tillbaka, och även med min sambo. Vad är rimligt, är det nödvändigt med en deadline som man verkligen kan uppnå, hur mycket ska jag pressa mig själv? Och ganska motvilligt har jag kommit fram till att jag nog inte ska pressa för mycket. Till viss del är det inte ens ett aktivt val. Med en bara delvis läkt utmattning bakom mig, extremt lågt blodvärde (graviditeten), en trotsig snart-fyra-åring och en badrumsrenovering som dragit ut ganska länge på tiden med tillhörande kaos i hemmet, har jag helt enkelt väldigt begränsat med energi. Det är svårt för mig, både att acceptera och att vänja mig vid att jag inte längre är en person som kan pressa mig själv särskilt hårt. Det är en sådan sak som verkligen förändras av en utmattning och jag kan säga att det inte är roligt att gå från den ena ytterligheten på skalan till den andra ytterligheten – identitetsförvirring och missnöje uppstår följaktligen.

Men nu är det som det är. Och därför beslutar jag härmed att mitt mål (låt vara något ouppnåeliga mål) är att bli klar till slutet av augusti. Men jag tänker inte sätta en deadline och jag tänker inte slavdriva mig själv på daglig basis. Jag ska göra mitt allra bästa för att komma så nära målet som möjligt, men jag kommer också att göra mitt allra bästa för att bli så nöjd som möjligt med vad jag än lyckas åstadkomma. Fram för hälsa och välmående före resultat!

Planen

Nu när jag har gett mig själv en offentlig deadline kanske det är läge att göra en plan. Jag märker att det är lätt att skrivandet om skrivandet tar överhanden i mitt huvud – det är ju så makalöst roligt. Men vad är en rimlig plan?

Det har visat sig i det förgångna att jag inte är särskilt lämpad att göra den bedömningen. Jag trodde från början att jag skulle bli klar på ett år, kanske lite drygt, och har sedan dess i princip hela tiden trott att jag alldeles snart är klar. Förra året bestämde jag mig för att bli klar till jul, sedan för att bli klar till sista april i år, sedan till sista juni. Ja, ni fattar. Jag är galet optimistiskt lagd. Och för att förtydliga: ”klar” betyder i det här sammanhanget att skriva klart berättelsen från början till slut så att inga textbitar saknas. Så klar att jag kan förmå mig att lämna över den till en första beta-läsare. Jag vill väldigt, väldigt gärna bestämma mig för att jag ska vara klar om två månader, så att jag kan lämna ifrån mig ett helt manus innan bebisen dimper ner här. Hur mycket jag än hoppas på att kunna skriva under föräldraledigheten så tror jag inte att de första veckorna och månaderna kommer bli mina mest produktiva (grav sömnbrist är ju en känd bieffekt av nya bebisar).

Jag uppskattar grovt att jag har drygt hundra sidor helt sprillans ny text som måste klämmas fram, och kanske knappt hundra sidor text som behöver omarbetas för att den inte alls är färdig eller för att karaktärer och händelser inte är desamma som de var för några år sedan. Ungefär två hundra sidor delat på ungefär sextio dagar, blir ungefär tre och en halv sida text per dag. Som jag skriver är det lite drygt tusen ord per dag. Och det är ju ganska magstarkt.

Men jag brukar tänka att det finns två sätt att ta sig an det här med en deadline. Antingen använder man den för att till varje pris bli färdig och då behöver det helst vara en ganska rimlig deadline. Eller så använder man den i första hand som sporre och som ett mål att aktivt sträva mot för att hjälpa en att nå längre än man annars skulle ha gjort. Det är nog lite mer min grej.

Med risk för att jag blir tvungen att modifiera målet efter hand, undrar jag om jag faktiskt ska köra på det. Ska bara ta ett par dagar och se hur det går först, innan jag bestämmer mig.