Har haft förmånen att de senaste dagarna läsa lite rykande färsk poesi, från ingen mindre än min skrivarvän Liv. Det har varit fantastiskt på många sätt, men bland annat för att jag kom ihåg hur mycket jag uppskattar poesi, just att det är så få rader, och att de kan uttrycka så mycket. Jag är ingen riktig poet själv, men under ett par olika perioder i livet har jag trots allt skrivit en del poesi. Bara som en annan form av dagbok (alltså, jämfört med den vanliga formen), och för min egen skull. Men jag tänkte: vi är nog många med lite gammal poesi som ligger och skräpar i byrålådorna (verkliga, elektroniska eller nätbaserade), vad sägs om att dela med sig av den? Det här är en utmaning till alla er bloggarvänner: Ta dagen eller kanske helgen till att leta fram och damma av en gammal dikt (eller för den delen ny) som ni själva skrivit, och lägg upp på er blogg!
Här är mitt bidrag:
stjärnföda
Jag samlar stjärnor och
äter upp dem
smakrika färgsprakande
som gudarnas tomtebloss och
lysvirvlande mäktiga
andas stjärnljus ut i
novembernatten
tuggar små nebulosor
kittlande, rullande på tungan
skrattstormar
Jag sväljer en stjärna till
(en supernova)
och spränger
inifrån
mitt lagom
(skriv en liten rad här om ni hänger på, så vet jag var jag ska läsa helgens dos av poesi)