Etikettarkiv: Musik

Älska lite mer villkorslöst

Dansar sakta i vårt mörka vardagsrum med min lilla skruttiga Filurpojke mot bröstet. Ur högtalarna kommer Alanis Morissettes röst som sjunger en av de finaste texter jag någonsin hört. Filurpojkens lite väsande andning lugnar sig och blandas med Alanis och gitarren och den luftiga flöjten, och jag tänker på att älska villkorslöst. Framförallt sig själv. Det är nog det svåraste. Men om jag inte älskar mig själv utan villkor, hur ska jag då kunna lära mina barn att älska sig själva villkorslöst.

Lyssna gärna på Alanis Morissettes That I would be good. Finns på Spotify.

that I would be good even if I did nothing
that I would be good even if I got the thumbs down
that I would be good if I got and stayed sick
that I would be good even if I gained ten pounds

that I would be fine even if I went bankrupt
that I would be good if I lost my hair and my youth
that I would be great if I was no longer queen
that I would be grand if I was not all knowing

that I would be loved even when I numb myself
that I would be good even when I am overwhelmed
that I would be loved even when I was fuming
that I would be good even if I was clingy

that I would be good even if I lost sanity
that I would be good
whether with or without you

Några ord från Christina Kjellsson

Apropå gårdagens diskussion om framgångshets var det första jag tänkte när jag vaknade imorse en textrad från en sång (det är ofta så för mig – som om mitt undermedvetna vill tala om tydligt vad det har jobbat med under natten och levererar en liten sammanfattning i form av en textrad på morgonen). Idag var det rader från Kristina Kjellssons Leila, antagligen för att den så fint sätter ord på drömmar om framgång, och på hur det är att vara full av kreativitet och vilja och motivation, men kanske inte alltid ha en så tydlig riktning. De faktiska raderna min hjärna levererade var de två sista i den här strofen, men de blir ju bäst i sitt sammanhang:

hon tänker när hon slår igenom
ska hon minnas hur det var
hon vet det mesta om att tvivla
på sig själv och det hon har
då ska hon göra sig på bild
säga samma sak fast bra
hon tänker när hon slår igenom
när hon slår och slår igenom

Och allra bäst blir det förstås om man lyssnar på varje rad och på melodin, så gör det – den finns på Spotify. En fantastisk låt!

Lost in space

Sitter på golvet och lyssnar på Aimee Manns Lost in Space. Tittar ut genom mitt fönster. Får bilder i huvudet. En känsla av att jag egentligen är ganska mycket smalare och yngre och har snyggare kläder (och körkort) och att det är en regnig, mörk kväll och jag åker bil, åker från någonting, lämnar något bakom mig. Ett liv. Lämnar ett liv för ett nytt, tror jag. Det gamla livet är lite oklart, lite trasigt, värkande på något sätt, det handlar nog om kärlek och det är lite svidande, ömt och sorgligt men ändå snyggt. Allt är snyggt i mitt huvud – det kommer sig av Aimee Manns musik. Och jag är fri, fri men med lite av bagaget fortfarande med mig. Regnet smattrar mot min vindruta där inuti mitt huvud och jag vet att jag förkroppsligar längtan bort. Jag är själva essensen av förlorad, ingenting finns runt omkring mig utom rymden.

Verkligheten är att jag sitter på min runda, dammiga matta i vardagsrummet och viker enorma tvätthögar med Filurpojken i knät. Aimee Manns röst strömmar ut ur högtalarna men det är också allt som stämmer med bilderna i mitt huvud. Jag har hål i jeansen och lite mjäll och har inte varit hos en frisör på kanske ett halvår. Extrakilona från senaste graviditeten är fortfarande kvar, känslan av att sitta fast, att vara tvingande, tvångande vuxen i ett liv där det inte finns någon plats för mig – Linda, den som är jag – där det bara finns plats för den här mamman som jag blivit, som jag nu är för evigt.

Jag ammar Filurpojken där jag sitter med tvätten liggande runt mig i högar – som ett helt nytt landskap av kullar och dalar, mitt här i mitt vardagsrum. Han somnar lugnt och tungt, slappnar av i sin lilla kropp och sjunker ner och in mot mig. Så trygg. Jag lyfter upp honom bara för att få känna honom mot mitt hjärta, varm och mjuk och så extremt full av komprimerat liv, till och med när han sover.

Hela rymden finns där. Inuti honom. Och just nu är det där jag förlorar mig. I hans lukt. I känslan av honom.

I hans rymd.