Etikettarkiv: Noveller

Men jag sade inte att jag inte fick skriva

Jag sade ju det där om att jag bara skulle läsa och lata mig ett tag framöver. Men det har blivit lite skrivande också – lustskrivande, alltså. På novellen. Jag har precis kommit igång, och även om jag har nästan tio sidor text sammanlagt, så är det bara fyra som är riktig text, resten är uppskissade småstycken och anteckningar. Jag tycker att det är så otroligt spännande med skrivprocessen. Eftersom jag aldrig har skrivit en novell förut, och aldrig skrivit färdigt ett helt manus utan bara hållit på och seeegat i tusen års ultrarapid (känns det som), är det för mig som om det är allra första gången jag verkligen har möjlighet att se hur jag gör. Det är så nära, så begränsat, och därför så tydligt.

Jag tror nästan att jag måste skriva ett (eller ett par) inlägg om skrivprocessen. Bara för att det är så himla roligt. Men det får bli när familjen har återhämtat sig lite efter alla förkylningar och alla dåliga sömn-nätter.

Text som lyfter

Den här novellen jag går och tänker på. Det känns så fantastiskt. Känner ni någon gång när ni skriver att ni lyckas hitta en perfekt blandning och verklighet och fiktion, att ni liksom tar något som ni verkligen känner till, något som är helt och hållet totalt er verklighet, men som ni blandar med något som är helt och hållet och totalt annorlunda – och så lyfter texten som en varmluftsballong (en helt osänkbar varmluftsballong, hoppas jag) eller ett flygplan. Eller till och med en rymdraket?

Så känns det för mig just nu!

 

(jag är ju fortfarande ganska mycket på idéstadiet och det är möjligt att det bara blir skräp av idén till slut, men känslan – den är så ljuuuvlig)

Novelltankar

Jag går i novelltankar, märker jag. För första gången någonsin en egen, ensam, liten isolerad novelltanke – som inte automatiskt och omedelbart känns som en del av något större. En liten tanke som skulle kunna bli just bara exakt det den verkar vara: en novell.

Helt unikt, i mitt fall. Jag har aldrig skrivit en novell förut. Utom kanske en när jag var typ sjutton, men den räknar jag inte.

Från början var det tidningen Skrivas novelltävling med deadline i januari (tema klockan) som inspirerade mig. För en gångs skull hade jag någon slags blek idé om en novell på det temat (har alltid fruktansvärt svårt att skriva på beställning enligt instruktion, det går bara inte) – det enda problemet var bara just att den var så blek. Noveller ska ju alltid ha en liten twist på slutet sägs det, och min idé saknade på alla sätt en twist. Jag är liksom inte så bra på det där med twistar. Men idag när jag stod och diskade (fortfarande ingen diskmaskin) så bara; dök den upp från ingenstans! Twisten.

Eftersom temat klockan var ganska tillkämpat är det lätt att släppa, och istället har jag nu en riktig novellidé som står på sina egna ben. Två stycken (alltså ben). Så nu ska det bli väldigt spännande!