Etikettarkiv: Praktiskt

Pinterest – välsignelse och förbannelse

Då och då så här i vårt moderna tidevarv, dyker det upp nya former av sociala medier (alltså: dyker upp som i att jag äntligen upptäcker att de finns, oändligt många år senare än alla andra – som den mossiga gamla dinosaurie jag är) som verkligen tar mig med storm och dessutom delvis (i de värsta stunderna) tar över mitt liv. Instagram är ett sådant socialt medium. Pinterest är ett annat.

För alla som inte vet, så är Pinterest ett socialt media som fokuserar på att samla bilder. I princip är det ett digitalt rum fullt med plats för anslagstavlor där jag kan samla på bilder på olika saker som jag gillar. Det är dessutom inga krav på den ”social biten”, det går att göra alla sin anslagstavlor privata och helt hoppa över att interagera med människor. Jag tror att man kanske måste vara en konsnärligt/estetiskt orienterad person för att verkligen förstå storheten och magin med den här typen av funktion. Det betyder alltså att jag kan samla alla bilder som jag gillar (av VAD SOM HELST) på ett och samma ställe där jag alltid har tillgång till dem. Det är obeskrivligt värdefullt och extremt beroendeframkallande.

När jag först skaffade Pinterest gick jag omedelbart in i mitt lätt maniska tillstånd och skapade typ trettiofem anslagstavlor där jag samlar olika typer av bilder (allt ifrån ovanligt vackra pepparkakshus och beskrivningar av hur man gör sin egen mossgraffiti, till abstrakta oljemålningar under rubriken ”färg”), och jag njuter av dem på samma sätt som jag njuter av fantastiska efterrätter och portvin och Islay whiskey. Ibland tror jag på riktigt att jag skulle kunna leva av att bara titta på vackra saker. Det känns som om jag inte måste äta lika mycket när jag gör det. Kanske borde jag utforska det lite mer som bantningskur betraktad.

Hur som helst. Pinterest tar en massa tid. Ibland kan det stjäla helt overkligt mycket tid. Men det är också ett helt grymt sätt att hitta, samla och spara inspiration av olika slag. Självklart har jag gjort en anslagstavla (eller, hrm… kanske ganska många) som heter ”Den andra staden” där jag sparar alla bilder jag hittar som ger mig inspiration till mitt manus. FATTA vad bra! Jag kan faktiskt extremt varmt rekommendera det.

Tjusig motion för den andra hjärnhalvan

IMG_20150924_141036

Som sagt, att plugga och skriva manus samtidigt (eller rättare sagt: att OMVÄXLANDE plugga och skriva manus – det är ju omöjligt att verkligen göra samtidigt) är inte som att ligga vid en pool och dricka drinkar direkt. Hur roligt det än är kan det vara ganska tröttande, särskilt för en hjärna som min, som ändå ganska nyligen varit väldigt utmattad, och ännu mer nyligen liksom varit på ordentlig semester (läs: föräldraledig).

Hjärnan behöver vila när den gör ansträngande saker, och oftare än man tror. Jag har upptäckt att när jag är pigg och utvilad (förmiddag) orkar jag jobba koncentrerat i kanske en timme eller absolut max en och en halv. När jag är trött och seg (eftermiddag) orkar jag jobba kanske en halvtimme koncentrerad tid eller i värsta fall bara en kvart, innan min hjärna vill ha en liten paus. Och det är ju gott och väl, att jag inser min hjärnas begränsningar och behov, och att jag nu för tiden är villig att lyssna på dem, istället för att bara köra över dem som jag förstås gjort tidigare. Men vad gör jag på den där pausen? Hur lätt är det egentligen att pausa från sina tankar mitt i skrivandet, eller mitt i läsandet och analyserandet av en text?

Jag kan säga att förut var det faktiskt väldigt svårt. Min hjärna gick nästan alltid på högvarv, och när jag någon gång bestämde mig för att ta en paus försökte jag ofta med meditation eller lite tillkämpad mindfulness, men ganska ofta blev det mest ett sätt för hjärnan att helt fritt få ta ut svängarna lite. Nu är det annorlunda, för nu har jag kommit på ett VÄRLDSABRA knep:

IMG_20150924_124652

Jag ritar. Jag har hittat en underbar liten målarbok för vuxna som heter Hemliga trädgården (finns i olika storlekar, men min är fickformat). Den tar jag fram när jag behöver pausa, och så färglägger jag en liten stund, gärna med lite musik i öronen. Jag har märkt att det fyller åtminstone två väldigt viktiga syften som en helt vanlig liten paus inte kan göra. Jag får utlopp för mitt behov (mitt faktiskt, helt konkreta, verkliga behov) av att sätta färg på saker. Jag har alltid målat väldigt mycket, men nu för tiden är det ganska knepigt på grund av praktiska orsaker (ett litet barn och bara plats att måla vid köksbordet efter att ateljén blev Buslusans sovrum), så jag har på sista tiden haft som en sorts, nästan VÄRK i kroppen efter att få måla, få använda färger. Så det får jag alltså i mina små pauser.

Men en annan sak, som jag faktiskt tror är nästan ännu viktigare, är att jag vilar den vänstra, logiska hjärnhalvan, den som tänker och analyserar och försöker lösa problem. Istället använder jag den högra, kreativa hjärnhalvan, den som sysslar med fantasi, skapande, intuitiva mönster och helheter. Jag vet inte hur ni gör när ni skriver men jag använder nog nästan alltid min vänstra hjärnhalva, den logiska. Särskilt nu i redigeringsfasen av mitt manus, och hela tiden när det gäller skoluppgifter. Så när jag blir trött och känner att hjärnan bara slutar fungera, så är det ju inte hela hjärnan som slutar fungera, bara den halvan som jag just då använder. Och när jag använder min paus till att faktiskt aktivera den andra halvan av hjärnan, så gör ju det både att min vila fungerar bättre, och att nästan alla typer av mentala ansträngningar får bättre resultat eftersom båda hjärnhalvorna är aktiverade. Det betyder att när jag vilat färdigt är jag inte bara mer utvilad, utan allmänt också uppvärmd för att sätta igång igen på ett helt annat sätt än jag skulle varit om jag tog tio minuter till att kolla facebook eller till att fundera över vad jag tänker handla för middag.

Jag kan verkligen rekommendera min metod att pausa med målarbok! Det kräver inga som helst förkunskaper. Alla kan färglägga färdiga bilder, och det behöver faktiskt inte ens bli fint (det säger jag till mig själv hela tiden för att inte gå in i mitt maniska perfektionistiska tillstånd), det räcker så bra med att bara göra. Bara låta pennan göra färg över pappret. Pröva!

IMG_20150924_153903(1)

Johanna Basford, heter hon som gjort denna underbara lilla målarbok med vykort, och här kan du köpa den. Hon har även gjort större målarböcker, och böcker med andra motiv, kolla in dem!

Och nu: skrivretreat igen!

Eftersom vi har semester och jag har väldigt svårt att få skrivtid unnar jag mig ännu en gång lyxen att få vara ensam med min dator på ett hotellrum. Den här gången i TVÅ dagar.

Jag säger bara: Det. Är. Fantastiskt.

Efter den inledande shoppingen (mer om den nedan) sitter jag nu här med min text och känner hur jag lyfter den vid varenda ställe där jag går in och petar. Hur min kära karaktär bara blir mer och mer levande och mer och mer sig själv, ju mer jag skriver. Jag har dessutom gjort en del väldigt intressanta könsbyten på bikaraktärer som liksom vänder upp och ner på saker på ett utmärkt sätt, men det får jag återkomma om i ett mer utförligt inlägg senare.

Angående shoppingen: Förutom glass och en flaska vin och sådant som är absolut nödvändigt, inhandlade jag också tre nya pennor, bara på ren lust. Jag har fotat dem men lyckas inte mejla dem till mig själv här på rummet, så kanske jag måste uppdatera med bild när jag kommer hem. Men det riktigt coola med dem är: det är överstrykningspennor i ljuvliga pastellfärger som går att ta bort igen från papperet om man gnuggar med en gummiplupp i pennans kork (fatta vad bra för en sådan som jag som ibland inte kan med att stryka över saker i böcker för att jag tänker att jag kanske ska ångra mig). De är en del av Pilots nya serie pennor som heter Frixion – remove by friction. Jag är väldigt förtjust i deras vanliga skrivpennor, som känns och ser ut som vanliga bläckpennor, men som också går att sudda. Mycket praktiskt när man exempelvis läser andras manus och gör anteckningar i marginalen som blir för kladdiga, eller som blir dåligt formulerade eller som visar sig vara helt inaktuella när man läst lite längre ner på sidan. Och nu finns de alltså som överstrykningspennor. Yey!

MsgAtt.asp

 Här är en länk till pennorna på penstore.

 

Postitlappar is the shit!

Vi tillbringar påskveckan hemma hos svärföräldrarna på Västgötaslätten och eftersom de är så fina och förstående har jag fått husera stora delar av dagen i deras sovrum, tillsammans med mina postitlappar (jag och postitlapparna behövde en större bit golvyta utan barn på). Det har varit mycket lärorikt och roligt.

Mina fyra perspektivkaraktärer fick varsin färg och varje lapp motsvarar (ungefärligt) en scen ur deras perspektiv. Jag numrerade också lapparna på en skala från outhärdligt tråkigt (ett) till maximal spänning (fem).

Jag förstår inte varför jag inte har gjort det här förut. Jag är ju en väldigt visuellt orienterad person och det kan knappast bli mer visuellt än så här (kanske om man ritar kurvor – det tror jag att jag ska försöka med någon annan gång). Jag insåg bland annat att jag har nästan ett drygt kapitel i vilket en av perspektivkaraktärerna inte är med. Hoppsan. Jag insåg också att vissa scener låg i uppenbart fel ordning och att åtminstone en scen gick att ta bort rakt av (önskar verkligen att det vore fler men det verkar inte så). Och vem hade kunnat tro att ett av mina kapitel var hundra sidor långt (alltså, jag har ju väldigt långa kapitel, men hallå…). Ett annat kapitel var bara trettiotre sidor. Båda sidantalen är ju helt okej, men kanske inte i samma bok. I övrigt syns det tydligt att jag är bra på att öka spänningen i slutet av mina kapitel och att åtminstone ett par av dem har femmor i sista scenen – riktiga cliffhanger-slut. Det känns bra tycker jag. I övrigt har jag en allmänt mycket klarare bild av hela manuset och själva flödet och rytmen i det, och jag tror nog att jag måste göra det här igen när jag är i slutskedet av redigeringen.

En annan insikt som blir mer och mer tydlig är risken att manuset slutar på över fyrahundrafemtio sidor oavsett hur mycket jag försöker skära ner på det, för det finns fortfarande så mycket som behöver skrivas till. Men jag gillar tjocka böcker – alltså, om de är bra. Och jag skriver ju i första hand en bok som jag själv vill läsa.

Imorgon ska jag börja fila på en grov redigeringslista.

IMG_20150403_192814

Hitta i texten med Bokmärken

Det finns en underbar funktion i Word som heter bokmärken. Med hjälp av bokmärken kan man helt enkelt märka ut viktiga ställen i texten (som exempelvis kapitel, ställen där man byter perspektivkaraktär, enstaka särskilda händelser – i princip vad som helst) genom att döpa dem och spara dem i en lista. Sedan går man tillbaka till listan när man behöver, klickar på stället dit man vill komma – och vips, så är man där! Ni kanske förstår vilken uppenbarelse det här var för mig när jag hade jobbat i ett antal år med all min text på tre, fyra hundra sidor i samma dokument.

Här kommer instruktionerna:

Välj platsen i din text där du vill ha ditt första bokmärke och låt markören stå där. Exempelvis Kapitel 1. Gå in under fliken Infoga – den som finns bredvid Startmenyn. Klicka sedan på Bokmärke. Då kommer bokmärkesrutan upp och på den översta raden skriver du det namn som du vill ge ditt första bokmärke. Dock är det en liten besvärlig detalj med detta: det går inte att använda mellanslag (fråga mig inte varför, det är helt idiotiskt, men så är det hur som helst) eller några andra skiljetecken än understreck (_). Därför blir Kapitel 1 alltså Kapitel_1. Klicka sedan på Lägg till och du är färdig. I princip var det inte svårare än så.

Fortsätt med resten av dina kapitel och allt annat viktigt som du lätt vill kunna hitta i texten. Jag har bokmärkt alla ställen där jag byter perspektivkaraktär och även vissa specifika scener eller bara småstycken, till exempel alla ställen där ett visst djur figurerar, eller ställen där vädret förändras på ett avgörande sätt.

Listan med bokmärken kan sorteras på två sätt (du ser dem under rutan där listan finns): antingen på namn, eller på plats. De olika sätten att sortera kan passa vid olika typer av tillfällen, så byt som du tycker passar bäst.

Om du vill att en viss typ av bokmärken ska stå i ordning även när de är sorterade på namn (exempelvis om du har en karaktär som heter Linda och bokmärker alla ställen i texten där hon är med) måste du komma ihåg att förutom att döpa dem till något lättigenkännligt också lägga till en siffra eller två (eller fler) efter namnet:

Linda_1_kommer_hem

Linda_2_lagar_middag

och så vidare fram till:

Linda_9_hittar_bomben

men sedan måste nästa bokmärke i raden heta:

Linda_91_utvecklar_superkrafter

och:

Linda_92_räddar_världen

och så vidare, för att komma i rätt ordning

 

 

Japp. Det var allt om bokmärken. Jag sade ju att det var enkelt och konkret.

Enjoy!

Word

När man tänker på skrivtips i allmänhet så är det för det mesta saker som dramaturgi, gestaltning och bra dialog som dyker upp i huvudet – eftersom det är grundstenarna vi använder oss av när vi bygger vår text. De är svåra, massiva, mångfacetterade. Det är inte direkt gjort på en dag att ta till sig allt som finns att veta om de här tungviktarna.

Men faktum är att ett par av de allra bästa skrivtipsen jag någonsin fått i hela mitt liv, har varit små, enkla och konkreta. Exempelvis hur man använder bokmärken i Word, eller kommentarer. Det var Mia i min skrivgrupp som lärde mig det för några år sedan, och jag är henne evinnerligt tacksam!

Många använder säkert redan de här funktionerna, och tänker typ: Bokmärken, tss, vad är det att tipsa om, det känner väl varenda människa till! Men saken är att, alla känner faktiskt inte till bokmärken. Jag själv gjorde exempelvis inte det. Och jag tror nog att det finns fler som jag: som betraktar Word som en sorts avancerad och i princip magisk skrivmaskin, och som inte vågar klicka på några konstiga ikoner av rädsla för att skrivmaskinen plötsligt ska krascha, falla i småbitar eller gå upp i rök. Sådana som vi behöver alla tips vi kan få av den här sorten – små, enkla och konkreta.

 

Så därför kommer här mitt absolut bästa tips för att organisera text:

Hitta i texten med Bokmärken