Oändligt med tid kräver rutiner

Jag är född obotlig optimist, och därmed också tidsoptimist. Och som om inte det vore nog har jag dessutom en sorts lätt destruktiv livsnjutarmentalitet som gör att jag alltid vill börja med efterrätten, och i de flesta olika sammanhang alltid ta det roliga först. Det är förstås ganska livsbejakande, och avslappnat, lite charmigt (finns det faktiskt folk som tycker!), och ibland är det en egenskap som jag uppskattar hos mig själv. Men ärligt talat, för det mesta är det bara så sjukt svårt att få något vettigt gjort med den inställningen att det blir som ett sorts halvt omedvetet, slött självplågeri. Och nu när jag har nästintill oändligt med tid (det vill säga, nästan hela arbetsdagar) att skriva och göra mina skrivrelaterade saker, blir resultatet av den här livsnjutarmentaliteten ganska ofta att jag börjar dagen med en lång andra frukost framför brasan, läser lite, sjunger lite, tar en promenad, bakar pepparkakor (eller något annat gott), och känner mig helt lugn eftersom jag vet att jag kan börja skriva precis när som helst. I värsta fall går större delen av dagen utan att jag egentligen får något gjort, så när jag är på väg att hämta barnen från förskola och skola, känner jag mig sjukt irriterad på mig själv och undrar, hur kunde det bli så här?

Det är alltså till största delen en retorisk fråga, jag vet ju varför. Det beror på att min livsnjutarmentalitet får ta ut svängarna alldeles för mycket, eftersom jag inte har några rutiner. I alla fall inga fungerande rutiner.

Hade, menar jag. Inte hade några fungerande rutiner. För nu börjar jag äntligen utveckla dem. Jag säger inte att jag har uppnått någon perfektion (långt ifrån, förstås), men jag har börjat. Med hjälp av råd och pepp från en god vän och även (halleluja) extremt mycket skrivlust, börjar jag äntligen få till det. Ett av mina bästa tricks är faktiskt att lyssna på en skrivpodd eller något annat skrivrelaterat på morgonpromenaden och till frukost (intar min frukost efter lämning av barnen, för att få lite lugn och ro), för att komma i stämning. Det fungerar förvånansvärt bra. Det verkar som att min hjärna behöver något av en bro från en stämning till en annan, från vila till arbete, och en podd om skrivande är liksom den absolut perfekta kombon. Idag var det senaste avsnittet från Debutera eller dö – som jag verkligen tycker att ni ska lyssna på om ni inte har gjort det! Superinsirerande skrivpodd! Tipsa mig gärna om ni har egna favoritpoddar, jag behöver fler!

19 reaktioner på ”Oändligt med tid kräver rutiner

  1. Håller med, för mig funkar det också bäst om jag hamnar i ”skrivarmode” genom att t.ex. läsa skrivbloggar, lyssna på skrivpoddar, läsa skrivtidningar, googla skrivtips osv. Dock INTE börja läsa nån skönlitterär bok för då tenderar jag att fastna…

    Annars är jag lik dig, tenderar att skjuta på saker för att jag ju vet att jag kan göra det när som helst. Jag har sett det mest som den ohemult dåliga egenskapen prokrastinering, men det känns ju mycket trevligare att tänka på det som att jag helt enkelt är bra på livsnjutning!

    1. Hehe, samma för mig med skönlitterära böcker, BIG NO NO innan jag ska skriva. Däremot brukar jag ofta läsa biografier, gärna av författare eller musiker/konstnärer, det funkar lika bra som skrivpoddar för mig, ibland nästan bättre.

      Ja, det där med prokrastinering. Jag prokrastinerar förstås också, när jag bestämmer mig för att diska, dammsuga, tvätta och sortera igenom alla skåp i köket, då tänker jag mer på det som prokrastinering än något annat. Men när jag gör riktigt roliga saker istället – för att jag verkligen vill göra dem – då tänker jag på det som livsnjutning. Så det är väl både och, helt enkelt 😉

  2. Låter ju lite skönt ändå att inom rimliga gränser unna sig lite lugn och ro 🙂 Men rutiner är toppen, så slipper en få dåligt samvete över att ta det lugnt någon stund.
    Tycker också Debutera eller dö är jättebra, har alldeles nyss listat alla (det är många…) poddarna jag lyssnar på borta hos mig, och kan väl konstatera att jag gillar Skriv en Bestseller (eller en annan bok) väldigt mycket.

    1. Ja, rutiner är verkligen toppen – bara det finns ett visst svängrum inom dem, men det har jag ju den lyxiga möjligheten att ordna 🙂 Du, vilken SUVERÄN lista på poddar du hade hos dig, och vilken perfekt tajming för mig 😉 Hittade flera jag ska lyssna in mig på. Skriv en Bestseller (eller en annan bok) är inte en av mina favoriter faktiskt, men jag lyssnar ändå på den då och då för att den ändå kan ha sina stunder.

  3. Du kanske behövde en lös och ledig period först. I din hjärna pågick nog manusutvecklande saker ändå 🙂
    Men rutiner är bra. Likaså poddar. Jag lyssnar en hel del på dem när jag promenerar. Kolla in (om du inte redan har gjort det) Kulturpoddar i P1 – där fanns ett roligt avsnitt som handlade om De refuserade 🙂

    1. Ja, jag tror faktiskt att du har rätt Eva! Jag behövde nog bara ”vara” lite i mitt huvud, och det är ju sjukt nog som om väldigt mycket händer bara man låter bli att hetsa. Men nu är det dags för rutiner! Ska absolut kolla in Kulturpoddar, det låter roligt!

  4. Jag tillhör ju dem som uppskattar din livsnjutarinställning, den har lärt mig mycket! Men som du säger kan det ju också gå för långt och bli destruktivt, men det kan faktiskt allt. Rutiner är GULD! Det är bara att säga till om du vill ha någon att rapportera till. 😉

    1. Nu har du ju fått en väldigt utförlig rapport över mina planer just idag, men jag fortsätter väl att rapportera hur det går, som vanligt 😉 Du är en pärla!

  5. Så bra att du börjar hitta en rutin som funkar. Jag befinner mig ju lite i andra änden av skalan, som du vet (även om jag faktiskt också betraktar mig som en livsnjutare – på mitt sätt ☺️). Håller tummarna för bra skrivdagar framöver!

    1. Hahaha! Ja, du är verkligen i andra änden av skalan, men du har rätt, du ÄR en livsjnutare, bara på ett lite mer organiserat sätt, tror jag 😉

  6. Det hade kunnat vara jag som skrev detta inlägg! Jag har också, tack vare mitt fria jobb, alldeles för mycket ledig tid att försöka ansvara för, och jag HAR så lätt att i stället för att göra någonting vettigt ”unna” mig själv saker:) Fast på något sätt blir ju böckerna skrivna, trots allt, så någon metod tycks jag ha hittat (osäker på exakt hur den ser ut).

    1. Skönt att det inte bara är jag! Om du skulle komma på hur du gör, får du gärna dela med dig av metoden 😉 Jag antar att jag kommer få det att fungera framöver, men det kommer verkligen inte naturligt på en gång – som jag sjukt nog hade föreställt mig. Men jag antar att det också beror på min galna optimism. Jag förväntar mig liksom inte några direkta motgångar, för det mesta.

  7. Det är klart att livsnjutarprincipen ska gälla. Fast det är klart, kanske inte på bekostnad av din skrivtid. När jag hade tjänstledigt och pluggade i två år fick jag till fantastiska rutiner (utan att överdriva då… hmf) och blev faktiskt superstrukturerad. Och visst det var mycket ibland men att kunna styra över sin egen tid gjorde det till ren njutning. Du kommer in nog allt in i det. 😊

    1. Härligt att det funkade så bra för dig! Jag hoppas och tror att jag kommer få till det, men jag undrar om det verkligen kan bli till ren njutning för mig… det vore trevligt i alla fall! Alltid skönt att höra att det ändå är möjligt 😉

  8. Så härligt att du börjar komma in i dina nya rutiner. Den där strategin att gradvis komma i skrivarstämning är viktig för mig också. Skrivpoddar funkar inte för mig (den enda jag lyssnar på då och då är Writing Excuses), men däremot min lilla skrivdagbok som jag skriver några rader i inför varje pass. Just nu är jag dock inne i lite av en skrivsvacka måste jag erkänna, just pga bristande rutiner. Har inte riktigt rotat mig 100% efter flytten och fått till den där riktiga vardagen ännu. Men det kommer, det kommer. 🙂

    1. Jag tycker att din skrivdagbok verkar superbra och har funderat en del på att börja med en själv. Men jag tror att jag inte riktigt orkar ännu en ”uppgift” som jag måste hinna med – när jag än så länge inte riktigt fixar alla de andra. Så just nu får det bli poddar. Förstår att du inte hittat rutinerna än, jag har ofta lätt att glömma bort hur mycket energi och ork det tar att flytta och förhålla sig till alla nya saker (platser, tider, förhållanden, allting) och hur mycket det påverkar ens vardag. För mig tog det till exempel flera veckor här i vårt nya hus innan jag ens hittade ett ställe där jag tyckte det kändes okej att sitta och skriva – jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle kännas så svårt. Men det gjorde det. Dock hittade jag ställen (två, faktiskt, eller tre – alla i vardagsrummet), och nu funkar den biten bra. Så det är nog helt rätt inställning att låta det komma i sin egen takt, det måste få ta sin tid att rota sig.

Kommentera