Att skriva sig igenom besluten – långsamt men ändå rätt

Jag är långsam när jag skriver, inte för att jag alltid skriver så långsamt egentligen, men jag är omständlig. Jag har ett sätt att behöva skriva mig igenom saker, innan jag är klar med dem.

Jag kan titta på en bit text, för att ta ett aktuellt exempel: min jättelånga transportsträcka (som jag nämnde exempelvis här), och tänka: hm, det här är inget vidare, kanske att jag inte ens ska ha med det. Men jag klarar inte att ta bort det direkt. Inte för att det alltid är svårt att ta bort saker direkt, (ibland är det lätt), men när jag inte känner mig säker så kan jag inte bara göra det hur som helst. Det jag gör då är att ta den långa och omständliga skrivvägen: jag skriver om hela biten text som jag tvekar om, så bra som det bara är möjligt, ibland i flera omgångar, och när den är så bra som jag kan få den, DÅ vet jag om den måste bort. Ibland räddar jag saker på det här sättet och får till något som jag är supernöjd med. Ibland slänger jag saker, men då med en känsla av fullkomlig övertygelse om att det aldrig kunde ha funkat. Och det är en skön känsla, jag bär inte med mig någon ånger, eller någon känsla av att jag kanske gjorde fel, tänk om det hade gått att rädda ändå, inget sådant.

Det är som sagt väldigt tidskrävande, men för mig känns det som det enda sättet. Jag har en liten förhoppning om att jag ska bli bättre på att bedöma text som onödig eller nödvändig, oavsett kvalitet på språk och gestaltning – jag har fått för mig att det måste handla en del om erfarenhet. Men nu när jag ännu inte lärt mig gör jag på det omständliga sättet för att vara på den säkra sidan.

Hur gör ni?

13 reaktioner på ”Att skriva sig igenom besluten – långsamt men ändå rätt

  1. Oj vilket imponerande system. Jag har nu sorglöst slängt ganska mycket, men det handlar mest om att jag inte hade nåt fokus eller så mycket tanke bakom det hela när jag började skriva. Nu håller jag på och går igenom hela mitt manus och funderar vilka kapitel som får vara med och vilka som måste bort. Klart att jag skriver om en del kapitel, eller återanvänder vissa meningar eller så, men jag skulle nog inte göra så omständigt som du. Om det inte skulle vara absolut nödvändigt så klart!

    1. Jag tror att jag har väldigt lite text i mitt manus som kan slängas rakt av, och kanske är det just det som är skillnaden. Jag slänger saker när jag känner att: nej, det här är helt onödigt. Men just när jag är tveksam, när jag tänker typ: det här är så himla dåligt, måste jag verkligen ha med det, så skriver jag om allting så bra jag bara kan. Onödigt är helt enkelt onödigt. Dåligt, det är mer tveksamt eftersom det kanske kan bli jättemycket bättre och då inte känns det minsta onödigt. Så tänker jag.

  2. Jag är nog tvärtom, lite väl villig att slänga bort saker jag skrivit. Därför försöker jag se till att spara datummärkta kopior på vägen, så att det går att ändra sig i efterhand när jag inser att den där dialogen jag skrev för två år sedan kanske inte var så dum ändå.

    Men det låter ju som att ditt system fungerar jättebra för dig, även om det tar tid. Det är ju ändå det viktigaste, att du själv blir nöjd i slutändan.

    1. Jo, det är väl så som du säger, det viktigaste är att jag blir nöjd i slutändan, och det brukar jag oftast bli. Även om det retar mig att det ska ta så lång tid.

      Och det där med att spara allt man slänger är ju viktigt, och samtidigt känns det helt galet svårt att hålla reda på allting. I vilken version var det jag skrev den där dialogen, egentligen – blir ju frågan man ställer sig hela tiden och inte alltid kan svara på 🙂

        1. Ja just det – jag är väldigt dålig på att använda den där sökfunktionen, måste verkligen bli bättre!

  3. Jag skriver nog väldigt snabbt, kanske för snabbt. Men för mig är det viktigt att få ner tankarna och inte glömma bort vad jag vill förmedla. Både för och nackdelar!

    1. Ja, precis, det är ju så med det mesta att det finns för och nackdelar. Och jag KAN ju skriva snabbt jag också, bara inte när jag går tillbaka i texten och redigerar. Det är då jag håller på och skriver om och skriver om…

  4. Det handlar ju om en process. Och det är ju inte alltid man upptäcker om det är onödigt eller bara dåligt. Jag tror att du har ett bra system, dock tidskrävande. Jag har ett liknande sätt att spara dokument på dokument. Problemet är bara hur man ska döpa dokumenten och hur man sen ska hitta tillbaka till det där man hade innan man ändrade just det där stycket.
    Jag daterar mina dokument och nu har jag x antal versioner av mitt manus (typ hundratal). Men jag går aldrig tillbaka och kollar in de gamla. Kanske för att jag inte vet i vilket dokument jag ska leta.
    Men det är ju en trygghet. Tänk om man tar bort något som sen visar sig att man behöver.
    Det måste finnas sätt att döpa dokumentet så att man lätt kan gå tillbaka. I mitt fall till exempel”Ellen 2015-06-11 kap 2 tagit bort dotterns besök”. Då vet jag ju var jag ska leta om jag vill hitta tillbaka igen.
    Wow. Du gav mig idéer på hur jag ska organisera mitt sparande. Tack för det. Nu kanske även jag kan få användning av alla mina sparade dokument.

    1. Hehe, varsågod för idén – känns inte riktigt som att jag kan ta åt mig äran för den 😉

      Jag sparar också mina gamla versioner, men har inte alls så många som du har, och jag håller med om att det är väldigt svårt att döpa dem på ett bra sätt. Jag går heller inte tillbaka och tittar på dem, eller använder sådant jag tagit bort. Jag antar att det fortfarande finns en chans att jag kommer göra det i framtiden, men än så länge har det inte hänt. För det mesta när man tar bort saker finns det ju en god anledning.

  5. Hur man skriver tänker jag varken kan vara rätt eller fel, bara det känns bra för en själv. (Sedan är det klart att man kan skriva på ett sätt som ger ett resultat som leder till publicering) Själv kan jag nog tendera för att i första hand skriva lite för snabbt, så att redigeringsarbetet istället blir rätt omfattande, men än så länge trivs jag med hur jag skriver så jag har inte försökt vara långsammare iaf 😉

    1. Nej, det viktigaste är ju att man trivs med hur man skriver. Och jag trivs väldigt bra med hur jag skriver i allmänhet, det är just när det kommer till redigeringen som jag tycker att det är svårt. Att ha den där, klara, säkra blicken för sin text och veta vad det är som står och vad det är som behöver stå eller inte. Om jag tycker att en bit text är dålig för att den faktiskt är dålig på riktigt, eller om det bara är det att den inte är färdigskriven ännu. Men jag hoppas verkligen att jag ska lära mig.

Lämna ett svar till Pia Widlund Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.