Jag skriver äntligen igen

Nu har jag haft mina två första egna skrivdagar i rad på flera månader. Antagligen sedan i mitten av januari. Det här med att ha tre dagar ”ledigt” för att skriva, blir ju inte så ledigt i vabruari och däromkring. Jag tror helt ärligt att antingen jag eller ett eller båda barnen har varit sjuka varenda måndag, tisdag och onsdag sedan mitten av januari. Men nu. ÄNTLIGEN. Nu är vi alla friska och jag skriver som en galning.

Husmanin har lagt sig lite, både på grund av rädsla (kommer det någonsin att bli ett hus för mig…) och på grund av medveten ansträngning. Det är svårt att komma ur den maniska energin när den väl sveper över en, men jag har försökt att istället vända den till skrivandet, och faktiskt lyckas över förväntan. Jag skriver och skriver på mitt och Livs hemliga skrivprojekt. Innan frukost, under dagen, medan jag lagar middag, innan tandborstningen, efter att jag nattat barnen. Och när jag ligger i sängen och ska sova ägnar jag mig åt att planera releasfesten. Det är underbart. Jag vill aldrig att det ska ta slut.

14 reaktioner på ”Jag skriver äntligen igen

  1. Så härligt det låter med lediga skrivdagar 🙂
    Vi har också haft en ovanligt seg vabruari, och nu när alla andra friskat på sig passade jag på att bli förkyld i stället. Underbart att ni är friska allesammans på samma gång!
    Är verkligen nyfiken på ert gemensamma projekt och det ska bli mycket kul att se vad det är NÄR ett förlag hakat på 🙂

  2. Ja, det är verkligen underbart med lediga skrivdagar, när det väl fungerar 😉

    Tråkigt att du är förkyld, men jag tycker ofta att det blir så; första barnen, sedan man själv. Vi inväntar att tvååringen ska få vattkoppor om en vecka eller så, och det ser jag inte direkt fram emot. Men efter det kanske det kan få vara slut på sjukdomarna.

    Det ska bli så HIMLA roligt att få berätta om vårt projekt, när det väl är dags! Det är typ lite plågsamt att inte få prata om allt som jag vill prata om här på bloggen 🙂

  3. Jaaa! Så roligt! Och vilken produktiv fas du verkar ha hamnat i. 🙂 Om det är någonting som är ännu mer frustrerande än att inte ha tid till att skriva så tycker jag nog det är när den där tiden äntligen infinner sig men hjärnan har bestämt sig för att gå på semester. Hoppas ni håller er friska nu och att skrivandet rullar på. 🙂

    1. Ja, vi höll oss inte direkt friska, nu har tvååringen vattkoppor och jag är förkyld, men åtminstone varannan, var tredje dag lyckas jag uppbåda lite skrivlust och skrivtid trots allt 🙂

      Precis, varför är det så ofta som hjärnan bestämt sig för att gå på semester just när skrivtiden infinner sig? Det är verkligen otroligt frustrerande.

  4. Jag hoppas att du får stanna kvar i det där tillståndet av total hängivenhet lääänge. Det är en så underbar känsla. I min fantasi är det så författare jobbar. Men jag börjar inse att författare också är vanliga människor som har en vardag precis som alla andra.
    Några gånger har jag upplevt det du beskriver och det är verkligen magiskt. Tyvärr ramlar jag ur alldeles för lätt. Jag har inte ens några sjuka barn att skylla på.

    Jag ser fram emot att läsa. Men jag måste tillstå att jag ser extra mycket fram emot den där releasefesten 🙂

    1. Jag ramlar också ur alldeles för lätt – åtminstone som jag ser det: jag skulle gärna vara kvar i det där tillståndet veckor i taget, men mitt rekord är nog fortfarande bara några dagar, inte ens en vecka. Däremot kan jag liksom ramla i och ur lite, i bästa fall under några veckor, det är suveränt. Men det händer rätt så sällan, tyvärr.

      Kul att du vill komma på vår releasefest, Marie 😉 Ska blir trevligt att få återgälda dig för din väldigt fina tillställning förra året!

  5. Ja men hjälp – vabruari. Här har vi också varit sjuka (främst barnen) läääänge. I omgångar, med upprepade penicillinkurer. När man är mitt i det tror man att man aldrig kommer att komma ut på andra sidan igen. Skönt det är när man äntligen gör det, och får tid och ork för sådant som skrivandet igen. Hoppas att ditt flyt håller i sig nu!

    1. Å vad jobbigt med penicillinkurer, åtminstone det har vi sluppit. Det ena jobbiga med att komma ut på andra sidan efter alla sjukdomar, är att jag alltid tror att, nu, NU är det äntligen över, och så är det ju aldrig det. Det bara fortsätter och fortsätter. Hoppas dock på att det allra värsta är över – nästan i alla fall. Nu har tvååringen vattkoppor och när det är gjort kan åtminstone inget av barnen få det igen 😛 Hoppas att ni också på riktigt är ute på andra sidan nu!

  6. Jamen vad fint och härligt och bäst! Skriv skriv och njut och glöm vabruari! Tänk på att det finns folk (jag) som är himla nyfikna och tycker att andra ska skriva fortare och bli klara och avslöja allt. Allt.

    1. Det är så roligt att höra att du är nyfiken! Gissa om det hjälper de dagar när det är lite trögt att komma någon stans 😀 Jag lääängtar verkligen tills vi kan få berätta hela härligheten ordentligt. Det tar emot för mig att hålla på och hemlighethålla så här.

    1. Tack för att du undrar! 🙂 Det går inte direkt bra FORTFARANDE , men det går bra IGEN. Läs mer om det i mitt nya inlägg, om du vill.

Kommentera