Helhetsrespons

IMG_20150329_140441

Efter födesledagsfrukost på sängen och lite svajig Ja må hon leva från Sambon och Buslusan med ackompanjerande surskrik från Filurpojken, har jag tillbringat stor del av dagen i sängen, i soffan och vid köksbordet med chokladpraliner och portvin och mitt manus – för det kan man nämligen få göra när det är ens nästan-födelsedag. Det har varit värsta lyxen.

Men min riktiga födelsedag var faktiskt igår. Och då fick jag den största och finaste och lyxigaste present som en skrivande person kan få. Nämligen grymt genomtänkt och noggrann helhetsrespons på mitt manus från skrivarvännen Liv. När vi planerade responsen slumpade det sig så att den enda dagen hon kunde på ganska länge var just min födelsedag, och jag insåg att det var den bästa ursäkten jag någonsin fått för att få ägna mig en hel dag åt mitt skrivande utan avbrott, en dag när ingen egentligen kan neka en något. Så igår var resten av familjen på annat håll och jag och Liv åt cèhvre chaud och hembakade chokladbiskvier och pratade om mitt manus tills vi båda kände oss helt snurriga. Och det var sååå underbart.

Här kommer ett försök till sammanfattning, även om det inte är helt lätt att koka ner en hel dags samtal till bara några meningar (Liv, rätta mig om jag har missuppfattat eller glömt något viktigt):

Konceptet är jättebra (det är i alla fall min blygsamma tolkning av Livs respons, hehe). Storyn fungerar bra. Karaktärerna fungerar och är till stor del väl – eller till och med (jag citerar): ”klockrent”, ”träffsäkert” och ”SUPERBRA” gestaltade, men behöver delvis fördjupas. Dramaturgin är det lite sådär med – den behöver tajtas till och ses över ordentligt. Texten har väldigt ojämn kvalitet framförallt i början och slutet av manuset eftersom det skiljer nästan sex år i tid mellan de bitarna. Men i runda slängar kanske två hundra sidor eller mer behöver skrivas om för att jämna till och förbättra språket.

Det här är alltså det stora, och i princip exakt vad jag förväntade mig. Det blir mycket jobb och det kommer ta lång tid, men jag känner att jag äntligen har ett grepp om helheten och en tydlig målbild, och jag känner mig extremt peppad att sätta igång!

Sedan fick jag förstås en hel del respons på småsaker också. Som min tendens att överanvända stilgreppet att låta karaktärerna prata och tänka på saker som inte tydligt förklaras så att läsaren lämnas lite i ovisshet hela tiden. Jag har också fått med en del språkliga klyschor i texten trots att jag verkligen inte gillar att läsa det hos andra – märkligt hur blind man kan vara när det gäller sin egen text. Men Liv godkände tack och lov min prolog, vilket jag är väldigt glad för eftersom hon avskyr prologer och jag har en stark känsla av att min måste få finnas. En av de mest förvånande sakerna var att den karaktär som jag haft allra svårast för att skriva (karaktär X som jag kallat hen för) är den karaktär som Liv tycker fungerar allra bäst och som det är allra minst jobb kvar med. Jag tror att jag får återkomma till ett fördjupande  inlägg om den saken, för jag tycker att det är väldigt intressant.

Sammanfattningsvis tror jag att jag ganska säkert kan säga att Liv tyckte väldigt mycket om mitt manus och att hon tror på det, men att det är långt ifrån klart. Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och att installera laserskrivaren som jag fick av Sambon i födelsedagspresent – mycket bra om man känner behov av att skriva ut många versioner av sitt fyrahundrafemtiosex sidor långa manus. Och jag tror nog att det kan behövas ett par vändor den närmaste tiden.

28 reaktioner på ”Helhetsrespons

  1. Härligt! Grattis till ännu ett år, en laserskrivare och helhetsresponsen. Det kan ju inte bli mycket bättre. Skulle vara skrivtid då – hoppas du får till den med.

    1. Tack! Ja, jag hoppas verkligen få till lite skrivtid. Det är ju lite skillnaden mellan ett år, och kanske i värsta fall tre. Ska i alla fall göra en väldigt seriös prioritering och planering och be om hjälp med barnvakt och liknande så mycket som det är möjligt.

  2. Imponerande. Vilket jättejobb Liv gjort. Och vad otroligt häftigt att få sån granskning. Så var ska du börja?

    1. Ja, otroligt imponerande och som sagt, helt ovärderligt. Det är mer eller mindre så vi har jobbat med respons i vår skrivgrupp. För mig har det varit helt fantastiskt att få lära mig att titta på text på det här sättet, även om jag inte riktigt når upp till Livs nivå ännu. Jag kan nog på rak arm säga att hon är både noggrannare och skickligare än många lektörer 🙂

      Ja. Liv gjorde också (naturligtvis 😉 ) ett förslag på hur jag kunde ta ett helhetsgrepp på redigeringen, genom att klippa isär mina fyra olika POVar och redigera dem var för sig för att sedan klippa ihop dem igen. Det är lite så jag har jobbat när jag skrivit det senaste året (men helt utan att ta hänsyn till någon dramaturgisk kurva), så nu planerar jag att göra så igen, bara mycket mer medvetet. Så just nu är det där jag har börjat, med att klippa isär POVarna, och det tar lååång tid. Dessutom bokmärker jag som en galning för att lättare kunna hitta bland trådar och spår. Tror att jag kommer skriva ett lite mer utförligt inlägg om saken senare.

  3. Vilken härlig dag det låter som och grattis i efterskott! Håller med Mia, vilket jobb Liv har gjort! Vad roligt att du fick så mycket positivt och också lite konkreta saker att jobba vidare med. Precis det man vill ha ut ju!

    1. Ja, precis! Massor med pepp och massor med konstruktiv kritik. Det är det som får i alla fall mig att vilja fortsätta 😀

  4. Underbart, Linda! Vad glad jag blir för din skull!

    Vet inte om du kan ha nytta av ett tips från spexmanusskrivandet när du ska redigera ihop dina fyra spår igen: vi brukar jobba med postitlappar, en för varje scen, som vi flyttar runt för att få till den dramatiska kurvan så bra som möjligt. Jag tycker det är ett bra sätt att få överblick över helheten. Du skulle kunna ha fyra färger, en för varje POV.

    Jag önskar dig all skrivtid du kan få och allt annat gott också!

    1. Jo, jag tror verkligen att jag kan ha nytta av postitlappar! Jag vet flera andra skrivande människor som brukar jobba så, och jag tror att det är en superbra metod. Jag har funderat på att använda själva manuset och lägga ut i rader på golvet efter hur scenerna följer varandra (innan jag kom att tänka på postitlapparna), men det tar nog lite väl mycket plats 😉

      Jag önskar dig precis detsamma faktiskt! 😀

  5. Grattis i efterskott på födelsedagen och till en så väl genomarbetad feedback! Det märks att du är taggad och fått energi av responsen :). Härligt!

  6. Tack! Ja, jag känner mig väldigt inspirerad. Det gör jag alltid efter att ha träffat Liv och pratat om skrivande, och den här gången var det ju verkligen fantastiskt: att få prata så mycket om mitt EGET manus. Helt grymt.

  7. Härligt att känna sin entusiasm och skrivlust – trots att det verkar vara mycket jobb kvar. Men det låter som ett roligt jobb och det märks att det kliar i fingrarna att kasta dig över det. Barnvakt låter bra. Och kanske några fler födelsedagar 🙂

  8. Ja, några fler födelsedagar skulle verkligen inte vara fel 😉 Jag har faktiskt börjat förhandla med Sambon om att nu när jag har slutat amma så skulle jag kunna få någorlunda regelbunden skrivledighet över exempelvis ett dygn – och på billigt hotell i stan – bara för att komma bort och kunna skriva väldigt intensivt. Det drömmer jag om dagarna i ända. Den som vill får gärna haka på förresten! 😉

  9. Vad roligt med sådan feedback. Låter som att du har en god grund att utgå från nu. Lycka till med arbetet!
    Själv inväntar jag feedback, som jag bör få om någon dryg vecka nu och det känns jättepirrigt, på ett bra sätt då 🙂

    1. Å, vad kul att du också inväntar feedback! Det är ju så roligt. Förstår att det är pirrigt, men just på det där bra sättet – det är härligt! Hoppas du också får bra kommentarer som inspirerar och hjälper i processen på helt rätt sätt.

  10. Grattis i efterskott. Och grattis till bra feedback och till att du har kommit så långt. Tänk vad du har fått upp farten här på slutet!

    1. Tack! Ja, man måste nog säga att det tar sig – äntligen 🙂 Jag känner mig så otroligt målinriktad och fokuserad, för första gången på väldigt länge. Det hjälper verkligen för mig att få bekräftelse på att det jag försöker göra fungerar, att det bara är att fortsätta. Annars kan jag hålla på och känna mig som att inget jag skriver kanske spelar någon roll, tänk om jag ändå ska ta bort hela den karaktären i ett senare skede, eller tänk om den här miljön inte alls fungerar och jag måste hitta på något helt annat, och så vidare. Nu är det mer tuta och kör som gäller!

  11. GRATTIS i efterskott! Vilket underbart firande!

    Jag har också lärt mig hur ovärderligt det är att någon läser ens texter! Och att all slags respons behövs, även den som bekräftar vad man redan (trodde att man) visste. Det gör ju att man kan slappna av kring de bitarna och koncentrera sig på att göra om, göra bättre.

    Du har ett stort arbete framför dig, men jag anar minst lika mycket energi att ta tag i manuset en vända till i det här inlägget!

    /Anna

    1. Ja, precis, att få bekräftelse på vad man tror att man vet är verkligen jätteviktigt. Och att få veta saker som man inte hade en aning om också. Helt enkelt väldigt viktigt att få andras ögon på sin text 🙂

      Ja, känner mig verkligen fylld av energi. I alla fall på ett mentalt plan 😉

  12. Grattis i efterskott och till responsen, måste kännas skönt att få sätta igång och jobba nu 🙂 nu när du vet mer.
    Programmet Scrivener kan vara ett hjälp när man planerar den dramatiska kurvan, man kan använda en digital anslagsstavla med post it lappar. Och extra roligt att din prolog fungerar!! Inte heller redo att ge upp min men det återstår att se.

    1. Tack! Ja, det känns jätteskönt. Hm, jag hade Scrivener på prov en månad men lyckades inte ens förmå mig att försöka, det verkade alldeles för krångligt (alltså, jag tror inte att det kanske är så jättekrångligt egentligen, men jag är så otroligt dålig på att lära mig nya tekniska saker, så jag håller mig till mitt gamla Word). Har därför inhandlat verkliga postitlappar 😉

      Ja, väldigt skönt att min prolog fungerar. Håller tummarna för att din kommer göra det med!

      1. Oj, här fanns det mycket att gratulera till! Så roligt att läsa! Din motivation smittar. 🙂

        Scrivener är inte alls så krångligt, men å andra sidan är det något med att skriva lappar för hand och kreativitet… Efter ett långt skrivuppehåll blev jag nu väldigt sugen att dra fram min anslagstavla och börja sortera runt lite bland lapparna (jag bor trångt så jag kör kartotekskort och färgade häftstift istället – de är lite tåligare när anslagstavlan måste ställas undan ibland).

        1. Härligt att jag kan smitta lite! 😉

          Jag gissar att det är med Scrivener som med det mesta annat, att det inte alls är krångligt när man kan det. Men jag har en ganska hög tröskel för att lära mig nya saker som är relaterade till datorer…

          Ja – håller tummarna för att du kommer igång lite med skrivandet igen! Det kan verkligen hjälpa att bara bläddra runt bland anteckningar och liksom känna in saker lite.

  13. Åh, va roligt att du fått kommentarer på ditt manus och nu kan börja jobba vidare. Sånt är så himla kul! Låter som ett bra firande också.

  14. Åh, så härligt det låter. Liv är allt bra att ha, hon. 🙂 Det var verkligen länge sedan jag läste någonting ur ditt manus, ser fram emot den dag jag får tillfälle att läsa igen. Och det där med ”en dag när ingen egentligen kan neka en något”, är det så alltså? Det ska jag komma ihåg. 😉

  15. Ja, Liv är mycket bra 🙂 Det ska bli väldigt roligt när du och Mia får läsa hela manuset, jag har börjat småplanera lite på när jag tror att det skulle kunna bli. Men jag återkommer förstås om det och frågar när det funkar för er 😉

    Ja, jag tänker i alla fall att ingen kan neka en att få fira som man vill. Kanske att man inte kan tolerera vilka galenskaper som helst, men allt som inte överskrider anständighetens gräns borde väl gå bra, tänker jag!

    1. Det låter bra, det! 🙂

      Jag läste nyligen en bok där en av karaktärerna berättade att han alltid fick göra precis vad han önskade sig på sin födelsedag när han var liten, och när han var fem ville han bada i spagetti. Han fick det, för pappan sa att spagetti är ju billigt och det är inte på något sätt farligt, så varför inte. 😉 Jag tycker det låter lite för klibbigt och förresten har jag inget badkar. Men om jag vore fem skulle det kanske låta lockande?!

  16. Hahaha! I och för sig tycker jag att pappan verkligen hade rätt och att det var väldigt fint av honom att ställa upp på spagettibad. Men annars är nog det snällaste jag kan säga om ett sådant bad: hm… spännande? 😉

Kommentera