Det händer ju att jag klagar ganska mycket här på bloggen. Över småbarnsföräldralivet, över avsaknaden av diskmaskin, över trötthet och tvättkaos och sjuka barn och tidsbrist och allt möjligt. Men det finns ju saker att vara tacksam över också.

Just nu är jag väldigt tacksam över att jag har en så fin svärmor. Som reser fyrtio mil för att vara här och hjälpa till när sambon inte är hemma (eller som nu däckad med feber igen). Hon leker med Buslusan (kull, kurragömma, björnen sover, rollekar med gosedjuren, att farmor är en häst, att Buslusan är en kattbebis, en hundbebis, en huggormsbebis eller en sköldpadda, hon leker doktor, släpar ut Buslusan i lekparker, läser böcker, är med och spelar spel på sin medhavda ”platta”, sparkar boll och blir bjuden på alla möjliga sorters leksaksmat), allt medan hon då och då dammtorkar lite i förbifarten och fräschar upp i badrummet eller under Buslusans säng och går iväg med grovsopor. Hon steker högar med panerad rödspätta och passar på att slänga saker i vårt kylskåp som befinner sig i olika stadier av förruttnelse, och nu diskar hon efter maten (extra tyst – så att jag inte ska bli störd) medan jag sitter och skriver vid köksbordet och Buslusan tittar på teve och Filurpojken sover sin kvällslur.

Vi har i princip inte gjort något alls för att förtjäna henne, och ändå bara finns hon här och förgyller våra liv. När man har en sådan svärmor – då vet man vad tacksamhet är.