Ehrm

Jag måste börja med att säga: Ehrm. Och för att förtydliga om det inte är uppenbart: Ehrm som i att det var ju väääldigt länge sedan jag gjorde ett inlägg här på bloggen. Jag antar att det kan tolkas som att det inte händer något alls på skrivfronten och att jag helt enkelt inte har ett endaste minsta dugg att skriva om. Men nej, faktum är att det är PRECIS TVÄRT OM.

För att sammanfatta det kan man säga att jag under sommaren har läst väldigt mycket, tänkt väldigt mycket, instagrammat väldigt mycket, och den allra senaste tiden, faktiskt skrivit väldigt mycket (alltså, jämförelsevis). Jag har också fattat vissa avgörande beslut som rör mitt framtida skrivande – och fått jobb. Och det har liksom tagit all min tid, med tanke på att vi haft semester och noll barnfri vardag och så. Här kommer en punktlista, som uppvärmning inför framtida, lite mer matigare inlägg:

  1. Jag har läst Maggie Stiefvaters fyra böcker i serien The Raven Cycle, och det var något av en uppenbarelse. Eftersom de var så bra att jag nästan svimmade (upprepade gånger) började jag fundera på vad det var som gjorde dem så himla bra, och vad jag skulle kunna lära mig av dem och ta med mig till mitt eget manusprojekt. Det är naturligtvis grund till ett helt eget inlägg här på bloggen, så just nu kan jag bara säga att alla de funderingarna ledde mig till en helt ny och spännande men också ganska läskig tanke, nämligen:
  2.  Jag funderar allvarligt på att överge mitt begränsade tredjepersonsperspektiv för ett ALLVETANDE tredjepersonsperspektiv. Det låter kanske inte så drastiskt i förstone, men vid närmare eftertanke så betyder det nästan att jag behöver skriva en helt ny bok. Ju mer jag tänker på det, ju mer känns det som att ett allvetande perspektiv skulle kunna ge mig dels ett grymt mycket bättre manus, men också den inspiration och nytändning som jag kanske behöver för att orka bli klar någon gång.
  3. Instagram. Denna välsignelse för den kreativa människan. Mycket roligare än Facebook, Twitter och det mesta annat jag känner till. Jag är totalt fast. Följ mig gärna om ni vill – jag finns där som Skriviver 🙂
  4. Den fjärde punkten är kanske den största. Och de av er som följer mig på Instagram (och några andra av er också) vet redan vad den innehåller. Nämligen: Jag har börjat med ett hemligt skrivprojekt tillsammans med Liv. Vi har planerat det i flera år, tror jag, men nu har vi äntligen börjat. Och trots att vi tänker fortsätta vara ganska hemliga med det, så kan jag säga så här mycket: ATT VI HÅLLER PÅ OCH SKRIVER EN BOK!!!

Ja, det var väl det viktigaste tror jag. Och hur går det för er, ni som fortfarande tittar in här ibland trots den ekande tystnaden?

 

13 reaktioner på ”Ehrm

  1. Oj, vad mycket spännande du har på gång! Jag måste kanske börja med instagram (nej,autokorrekt, inte insatsgränsen) i alla fall. Har hittills valt bort det för att jag inte vet om jag orkar hålla koll på ännu en social mediekanal.

    Stort lycka till med allt!

    1. Ja! Börja! (eller snarare: fortsätt! – eftersom jag nu vet att du redan smygstartat lite…) Instagram är ju inget man måste hålla koll på i samma utsträckning som Facebook, och dessutom är det mycket lättare att göra det eftersom det aldrig innebär en massa läsning av text, utan i princip bara bilder och ibland ett par korta meningar. Mycket smidigare, och roligare, tycke jag 🙂

    1. Ja, det är himla roligt faktiskt 🙂 Och ja, det var kanske en lite VÄL lång oannonserad bloggpaus… Ursäkta :S

  2. Jag som följer dig på instagram har märkt att det hänt en del på skrivfronten. Härligt! 🙂
    Eller hur är The Raven Cycle grymt bra skriven! Jag har också imponerats av hennes språk och sätt att visa en berättelse. För jag ser allt så tydligt framför mig när jag läser dem som om jag själv är där bland karaktärerna och i miljöerna. Hennes sätt att skriva är verkligen värt att studera.

    1. Ja, visst är den bra, The Raven Cycle. Jag älskar verkligen att hitta författare som jag känner så inför: att jag bara vill läsa och läsa och läsa om och suga upp språket och berättartekniken med hela kroppen och liksom, få in det i blodet. Det är det BÄSTA.

  3. 1. Första boken har nu lagts till på min bokönskelista.
    2. Ja! Att byta berättarperspektiv förändrar allt. Allvetande är klurigt, men kanske lättare att få till bra i fantastik än en del andra genrer? Ett allvetande perspektiv kan ju bryta realismen genom att poängtera att det finns en författare som håller i marionettrådarna, men i fantastik gör det inte så mycket och kan snarare bidra till känslan att man stiger in i en sagovärld. Vet inte om jag uttryckte det så bra, hoppas du förstår vad jag menar. Oavsett vilket så tror jag som du att det kan ge nytt liv till skrivandet.
    3. Jag är så mossig. Hänger inte med.
    4. Ja!!! Som jag skrev förut, så himla roligt samarbete. Tror stenhårt på detta.

    1. Jag förstår PRECIS vad du menar med att det allvetande perspektivet kan bidra till sago-känslan. Det är ganska exakt så jag har tänkt 🙂

      KUL att du inhandlat The Raven Cycle. Håller tummarna för att du ska gilla den, nu när jag höjt den till skyarna….

  4. Och, ehrm, DÄR VAKNADE JAG ur bloggfrånvaron. Smygstartar lite mer att läsa andras i alla fall… 😉

    Kul boktips, måste såklart kolla upp och lägga på läshög!

    Och så SJUKT SPÄNNANDE med skrivprojekten, ditt eget och ditt och Livs. Minns själv hur jag insåg att jag måste byta tempus på hela boken, från preteritum till presens. Har faktiskt dåligt minne av hur det gick till att skriva om allt, men det blev gjort och jag tror på att gå på magkänsla. Även om det är mycket jobb att skriva om allt, kommer den nya formen ge nya idéer och aha-upplevelser.

    /A

    1. Härligt att du smygstartar! Ser fram emot lite mer aktivt bloggande, både ditt och mitt och andras 🙂 Och ja, det ÄR verkligen sjukt spännande med skrivprojekten. Galet roligt. Ah, att skriva om från preteritum till presens måste ha varit vansinnigt jobbigt – kanske skönt att du inte kommer ihåg det? 😉

  5. Har precis börjat läsa The Raven boys och jo, det känns bra. Lite så där att jag helst skulle strunta i annat…
    Och tycker det är fenomenalt att du och Liv börjat skriva bok ihop, hoppas på att det ska liksom nå andra också sen.

    1. Ja eller hur? The Raven boys är en sådan där bok som man bara slukar… Kan vara lite jobbigt för ens omgivning men underbart för en själv 🙂

Kommentera