Tröttheten

Häromdagen när jag avsatte ”lek-tid” för att skriva mig ur en liten blockering hade jag fantastiska förutsättningar. Och poängteras bör, att det har jag i princip aldrig nu för tiden. Men i lördags hade jag det. Buslusan och sambon var på barnkalas och förväntades vara borta i ungefär tre timmar. Filurpojken somnade tio minuter innan de gick hemifrån och hade sovit så dåligt på natten att jag kände mig säker på att han både behövde och skulle klara en tretimmarslur. Jag såg till att mata katterna så mycket att de skulle somna helt proppmätta utan att behöva tjugo minuters gos var för att hålla sig lugna. Jag hade städat soffan och soffbordet, som en liten lugn och ordnad ö mitt i vårt jullovskaos. Jag hade kokat te. Och tänt ljus. Det var i princip snöstorm ute (kanske mitt absoluta älsklingsväder): med en underbar vit himmel och en snöklädd syrenhäck som fond slog jag mig ner i soffan för att äntligen njuta av en fullkomligt kravlös skrivstund. En stund bara för mig.

I två timmar satt jag och stirrade på julgranen (den är jättefin). Och smuttade ibland på mitt te.

Inte ens under de absolut mest ultimata förutsättningar hade jag någon lust att leka. Eller skriva. Jag var för trött och jag är fortfarande för trött. Jag hatar att det är så. Jag hatar det faktiskt med varje liten por och cell i min kropp. Varenda liten molekyl. Om det är något jag är sjukt trött på, så är det att vara trött.

För ungefär två och ett halvt år sedan när jag blev utmattad upplevde jag en trötthet som var obeskrivlig (även om jag självklart har försökt beskriva den, vilken sorts författaraspirant vore jag annars) och som jag hoppas att jag aldrig någonsin ska behöva uppleva igen. Därför ringer det alltid lite varningsklockor när jag är trött på det här sättet. När jag inte ens orkar göra det som är roligt. Så idag bestämmer jag mig för att släppa kraven på att jag ska behöva skriva ett enda ord till innan jag lämnar mitt manus till testläsning. Jag kan lämna över det exakt som det ser ut idag, om det skulle vara så. Det är inte så färdigt som jag skulle vilja, men det är läsbart. Jag ger mig själv möjligheten att skriva mer om jag vill, och om jag orkar. Men inga krav.

14 reaktioner på ”Tröttheten

  1. Alltså om man är trött så är man trött. Då hjälper inga förutsättningar alls. Bra bestämt av dig alltså, att inse att du behöver vila. För det är ingen mening med att stressa sönder sitt skrivande, det ska vara lek och roligt. Annars klarar man inte av det som inte är kul, vad det än råkar vara för just dig i ditt skrivande.

    1. Jo, det är ju precis så: är man trött så är man trött. Jag är bara så van vid att kunna köra över den där tröttheten, eftersom jag alltid gjort det förut, under så många år. Men nu går det inte längre. Och jag inser på något sätt att det bara är att acceptera, men det är inte roligt. Ska bli så skönt när Filurpojken börjar somna lite tidigare på kvällen 🙂

  2. Förmodligen var det det du behövde allra bäst just då, att bara få sitta i lugn och ro och bara njuta av att göra ingenting. Förmodligen mer än att skriva. Efter långhelgerna och all före-jul-stress tror jag det är många som behöver vila ut lite. 😉
    Det var klokt av dig tycker jag. Lämna över manuset som det är, det som inte är klart kan du fixa sedan. Och luta dig tillbaks och njut över att vara klar! Den känslan slår ganska mycket! 🙂

    1. Ja, det där med att vila upp sig under långhelgerna, det är sånt som folk gör om de inte har barn. Antar jag. Jag kan lite vagt komma ihåg hur det känns 🙂

      Ja det får nog bli så att jag lämnar över det ungefär som det är nu. Det är lite irriterande, förstås, men samtidigt ska det ändå bli helt underbart. Du har verkligen rätt i att den känslan slår ganska mycket 😀

  3. Min lördag var typ densamma! Ensam hemma, lugn och ro, alla förutsättningar i världen. Jag satt betydligt mer än två timmar och stirrade på saker på Youtube. Kanske uppåt fem-sex, jag vet inte. Men det var precis vad jag behövde.

    (Sedan skrev jag fyra rader på manus eftersom jag nyårslöftat att jag ska skriva minst ett ord varje dag.)

    Jag tror på att piggheten tänker komma tillbaka. Rent generellt alltså.

    /Anna

    1. Ja, det är väl så att man får lyssna på kroppen och hjärnan när de säger ifrån. Och Youtube kan ju vara lite mer stimulerande än en julgran, faktiskt 😉

      Bra med ett sådant nyårslöfte! Det går ju att uppfylla även en sådan dag. Och ja, jag tror också att piggheten kommer tillbaka. Bara man vilar tillräckligt så händer det.

  4. Så bra att du bestämde dig för att släppa kraven och lämna manuset som det är nu. Var rädd om dig. Du får nya idéer och ny kraft när det är dags att få manuset i retur.

  5. Ja, jag tänker också så. Jag tror faktiskt att jag behöver en rejäl paus för att kunna komma vidare. Hur roligt det än är att skriva så kan man komma till en punkt när det liksom inte går längre utan lite feedback. Och jag tror nog att jag är där nu. Så jag ska ta han om mig själv och bara göra extremt lustfyllda saker, inga måsten på ett tag. Bara läsande och bloggande och promenader 😀

  6. Att ha småbarn är mycket uttröttande och det är viktigt att bara få vara. Jag förstår precis vad du går igenom för jag har varit där själv. Jag skrev inte då men jag hade så många andra krav på mig själv som att ha huset i topptrim och hinna sy lapptäcken som var min passion då. Inget av det lyckades jag särskilt bra med eftersom båda mina barn bara sov mindre än en timme åt gången. Ta hand om dig för det! Tomglo är en konst i dagens stressade samhälle. Och faktiskt så är det inte ovanligt att det är då vi kan få de bästa idéerna till nya scener och berättelser. Njut av friden <3

    1. Oj, mindre än en timme åt gången låter faktiskt superjobbigt. Mina har i alla fall den goda smaken att sova sammanhängande på dagen, men inte lika mycket på natten 🙂 Och visst är det dumt med alla krav man har på sig själv, av vilken sort det än är. Jag är grymt bra på att tomglo och har alltid varit! Det är bara sällan jag tar mig den tiden nu när livet slukas upp av alla barnfamiljsmåsten. Men nu när jag lämnat ifrån mig manuset känns det som om jag kommer få en massa tid. Egentligen är det nog inte sant, men jag kommer få en massa mentalt utrymme i alla fall 🙂

Kommentera