Mycket bloggfunderingar

Just nu är två motstridiga krafter extremt aktiva i mitt inre:

Efter att jag läst Livs inlägg om hur bloggandet är en skrivövning i sig och hur bra det är att resonera runt skrivandet och öva sig på sådant som inte är direkt relaterat till pågående manus, blev jag (naturligtvis) mer peppad än någonsin att fortsätta med mitt bloggande och mitt funderande i just de där banorna. Det är något av det absolut roligaste jag vet och jag kan verkligen gå igång på det som på nästan ingenting annat. Så en stor del av mig funderar på saker att skriva om och på att dra igång tusen storslagna planer som liksom legat och halvslumrat i bloggrelaterade mappar på datorn.

Men jag har också läst Evas inlägg om att ta en längre bloggpaus för att tänka på sin hälsa och för att någon gång ge sig själv chansen att bli klar med manuset, och det gav mig en annan sorts tankeställare. För visst är det så att allt mitt bloggande i någon mån sker på bekostnad av mitt manus, och ibland till och med i någon mån på bekostnad av min hälsa. Med tanke på att jag ska börja jobba den här våren och att vi har planer på smärre lägenhetsrenoveringar och på ett eventuellt husköp och i så fall efterföljande flytt, kommer det att bli en hel del mindre skrivtid jämfört med normalt. Så en del av mig funderar på en liknande lösning, någon sorts större eller mindre bloggpaus, eller åtminstone grymt sänkta krav här på bloggen. För att inte bli stressad, och för att kunna fokusera min energi på att bli färdig med manuset.

Jag vet att det är väldigt svårt för mig att låta bli att blogga, och att det kanske inte är helt bra att låta bli heller. Men jag vet ju också hur det kan ta över mitt liv som en monstruös jätteparasit och ta precis all min tid i anspråk. Man skulle kunna argumentera att det väl bara är att sänka ambitionerna lite och inte ta det så allvarligt, men så enkelt är det inte för mig. Jag behöver gå igenom en lång och besvärlig process av vägande för och emot och en hel del försvarstal och så vidare för att på ett medvetet plan kunna tillåta mig att göra sådant som bloggandet mindre seriöst. Jag kan inte förklara varför (det finns ju väldigt många andra saker jag verkligen kan göra mindre seriöst utan några som helst problem, som att betala räkningarna och att städa efter mig i tvättstugan), det bara är så, helt enkelt.

Det är alltså det jag funderar på. Jag väger för och emot. Försöker hitta ett upplägg som kan ge en bättre balans.

25 reaktioner på ”Mycket bloggfunderingar

  1. Eftersom jag representerar ena sidan här måste jag säga att jag också funderar över den här balansen. Såklart. Och det har jag gjort så länge jag har bloggat, för trots att det är så roligt så tar det också mycket, både tid och energi och fokus. Vad man lyckas göra handlar så mycket om vad man väljer att inte göra. Att regelbundet skriva genomarbetade blogginlägg är ingenting som går att göra utan att det blir en högst märkbar post i tidspusslet.

    Just precis när jag skriver det här känner jag att jag också håller på att överväga en längre bloggpaus. Inte tvärt emot vad jag skrev i inlägget du hänvisar till utan just FÖR ATT det fungerar så. Att blogga om skrivande sätter igång så mycket tankar och processer hos mig. Men just nu behöver jag dem inte. Jag behöver skriva klart min avhandling, och jag behöver att mina igångsatta tankar handlar om den, så att jag kan gå in i det helt och hållet. Alltså överväger jag en tämligen drastisk bloggpaus; att checka ut helt och hållet från och med nu någon gång och fram till midsommar när jag ska lämna in min avhandling. (Eller tidigare, om jag lyckas skriva klart den tidigare.) Det skulle vara tråkigt men också skönt. Och eftersom jag skulle sakna bloggen så mycket skulle det bli både en piska och en morot för mig att verkligen kämpa med att bli klar med avhandlingen. Det kan jag faktiskt inte påstå att jag gör nu. Jag bara går runt och tycker att jag borde det. Tack för det här inlägget, och alla tankar det väckte hos mig!

    Hoppas du kommer fram till något som känns bra för dig. Så spännande det låter med alla dina framtidsplaner utanför skrivandet. Jag håller tummarna för att allt det också faller på plats till något som känns bra.

    Stor kram!

    1. Nu har jag ju väntat så länge med att svara på kommentarer här att jag vet att tagit din bloggpaus, Liv. Bra beslut! Jag har inte bestämt mig riktigt för hur jag ska göra än, men jag kommer nog fram till något endera dagen.

      Kram!

  2. Jamen vilket år du har på g! Låter oerhört klokt att fundera över vad man har råd att lägga tid på i sitt liv. Ibland är det bloggen och ibland är det annat. Själv har jag ju precis smugit igång bloggandet igen efter helt oplanerade uppehåll under hela förra sommaren och hösten. Nu kliar det lite igen, jag saknar sammanhanget och känner mig redo att skriva nåt inlägg nu och då. När det passar.

    /Anna

    1. Ja, det här blir definitivt det mest spännande året på länge (om man nu bortser från det här ganska spännande med att bli mamma till två barn och så, det är ju rätt spännande också)! Ja, det är så trevligt att du börjar blogga lite igen, men extremt dålig tajming tycker jag, nu när jag funderar på att allvarligt minska på både bloggläsande och bloggskrivande. Men kul oavsett det att du kommit igång, det är en härligt känsla när inspirationen tränger sig på!

  3. Hej, mycket intressant. Jag skriver också både i blogg och böcker. Särskilt en bok, den första ska bli klar inom drygt 90 dagar. Det är ett mål jag satt via en skrivutmaning för att bli klar. Ett löfte till mig själv. Ibland har jag funderat på att stänga min blogg, eler i alla fall pausa, för att bara lägga tid på boken. Men det är för svårt för mig. Genom att blogga benar jag ut mycket saker som jag annars skulle gå och grunna på. Jag har också genom bloggandet hittat likasinnade som ger inspiration till mitt skrivande, både böcker och blogg. Så det är ett tufft val, det där med att sluta blogga en tid och bara fokusera på skrivandet av boken. Eller försöka hitta balansen så att det ena fortsätter att stödja det andra. Bra inlägg!

    1. Hej, kul att du skriver en kommentar här! Ja, det är precis så med mig också, att skrivandet om skrivandet som jag gör här på bloggen är väldigt givande och något jag verkligen älskar att göra. Men det tar väldigt mycket tid och för mig är det långa perioder som det tar precis ALL tid jag har att skriva på, och det är bara att inse att jag aldrig kommer bli färdig med mitt manus på det sättet. Så det är ett tufft val, precis som du säger. Få se vart jag landar, och lycka till med ditt manus!

  4. Jag kan inte råda dig, men jag är övertygad om att du kommer att komma fram till en lösning som är rätt för dig. Med mer eller mindre bloggande, eller inget alls ett tag. Kram

  5. Jag kan så himla bra känna igen mig i de där tankegångarna, för och emot om bloggandet. Det har jag i perioder. Men då brukar det, vet jag, oftast handlar om att jag också är i skrivsvacka så där annars. Medan jag är ivrig med egna projekt och skrivandet överlag så är det inga problem med bloggandet. Så jag tror att det kan vara vettigt att tänka kring det, att ett skrivande ger också ett annat, i synnerhet om man i huvudsak tänkt att bloggen ska handla om just det, skrivandet. Det är ju svårt att skriva om skriva ifall man liksom sysslar med helt andra saker. Hur som helst, jag hoppas att du hittar nånslags fin mellanväg, för jag läser ju gärna vad du skriver.

    1. Ja, för mig är det nog så att jag skriver som sämst på mitt manus när jag är som mest inspirerad till att blogga. För även om jag bloggar om skrivande, så är det ofta skrivande i allmänhet, och inte alls mitt eget manus som jag skriver om. Och det tar jättemycket fokus från manuset på ett sätt som inte är bra när jag nu ändå har lite problem med att hålla mig på banan. Som du säger, om jag inte redan vore i en skrivsvacka skulle det kanske inte kännas lika jobbigt. Och kanske inte göra lika mycket heller, det är ju okej att ta en liten paus ibland, det kan absolut vara bra. Får se om jag kan få till en mellanväg – det är förstås också det som skulle kännas bäst för mig eftersom det är så himla roligt att blogga 🙂

  6. För mig är det guld värt att ha en paus, men det kan ju vara tvärtom också, beroende på hur resten av livet ser ut.
    Jag saknar att du inte har en gilla-knapp, ibland vill man bara markera att man läst och tyckt om 🙂

    1. Hm, kan man ha en gilla-knapp? Det vore ju inte dumt faktiskt. Har andra det? Ibland är det ju verkligen exakt det man skulle vilja göra. Gilla.

      Jag TROR ju att det skulle vara guld värt för mig också. Det är bara ett beslut som gör lite ont, så jag håller på det, och funderar en del på detaljerna. Men snart måste jag nog bestämma mig för något.

  7. Hmm förstår dina funderingar… Jag som nyligen hittat hit till din fina blogg hoppas dock att du fortsätter blogga- du inspirerar! 🙂

    1. Tack, Maria, väldigt fint att höra. Ja, jag tror att jag skulle ha lite svårt att bara lägga ner helt, så just nu funderar jag på vilka villkor som skulle kunna fungera. Ett blogginlägg i veckan? Ett varannan vecka? Blogginlägg som bara får handla om mitt manus och inget annat? En lite enklare form av dagbok med detaljer om hur manuset framskrider? Ah, det finns trots allt oändliga möjligheter…

  8. Ibland behöver ett beslut mogna fram. Jag har tänkt i samma banor själv att ta en bloggpaus men bokrecensionerna jag lägger ut lär mig så otroligt mycket att jag håller på ett tag till. Dock har jag minskat ner på läsandet av bloggar och inläggen om mitt eget skrivande. Bara det gjorde en hel del.

    1. Intressant att du lär dig så mycket av bokrecensionerna. Det kan jag tänka mig att man gör. Och att inte läsa så mycket bloggar är förstås en stor tidssparare – det känns bara så tråkigt. Det är ju det som är hela problemet för mig: om det inte vore så himla tråkigt att sluta med saker så skulle jag ju bara göra det rakt av, utan minsta eftertanke ens.

      Det kanske blir lättare att fatta ett beslut om jag tänker att jag bara prövar ett annorlunda sätt, och inte bestämmer mig för hur länge jag måste hålla på. Hm. Ja, jag får se hur det blir.

  9. Min intention med bloggen är att inte ha så höga ambitioner. För skulle jag tänka att jag ska ha en massa intelligenta inlägg om skrivandet, ja då skulle det låsa sig på två sekunder. Jag bloggar för att skriva. För jag vet att jag inte alltid skriver annars. Periodvis skriver jag dock en massa saker, som manuset men även jobbansökningar och uppgifter till kurser jag går. Då kan det hända att bloggen får lite mindre ”vettiga” inlägg, men några blir det allt ändå. Bara för att det oftast är roligt. Men hade det inte varit roligt att skriva i bloggen, då hade det fått vara. Hälsan och lusten först!
    Lycka till med balansen 🙂

    1. Ja, egentligen är jag ju på precis samma linje som du, att är det inte roligt, så får det vara. Mitt problem är ju snarare att det är lite FÖR roligt. Det är så roligt att jag helt enkelt måste sluta gå upp i det så himla mycket, för då blir det ingen tid till något annat.
      Tack!

  10. Ja här har du en som just haft lång bloggpaus och är glad över att så smått börja hitta tillbaka till rutinerna.

    Jag har ju inte alls samma ambitionsnivå på min blogg – mina inlägg känns mer som korta stolpar som kanske kunde blivit ett riktigt inlägg om jag hade varit du – men jag är glad att den finns. Det jag saknat nu när jag varit borta ett tag är inte i första hand att skriva egna inlägg och analysera mig fram till ett bättre romanförfattande på det viset, utan att vara med i någon slags gemenskap. Det finns väldigt få konstnärliga människor i min vardag och det är en lättnad och inspiration att få läsa din och andras bloggar.

    Oavsett vad du beslutar dig för (och som du skrev i någon kommentar här ovanför att du inte behöver fatta ett beslut nu som ska gälla för all framtid) så vill jag bara säga att jag extremgillar dig och din blogg och kommer fortsätta att läsa här oavsett vilken ambitionsnivå och frekvens du väljer.

    1. Å HEJ!

      Vad roligt att du är tillbaka! Tack för att du extremgillar oss (mig och bloggen), det var väldigt fint av dig. Jag kan bara kontra med detsamma: gissa om jag har extremsaknat DIG och din blogg! Jag måste säga att du nog är lite väl ödmjuk när det gäller dina egna blogginlägg – men jag suger förstås i mig berömmet ändå 😉

      Är jätteglad att du vill fortsätta läsa här oavsett hur jag bestämmer mig för att göra!

  11. Rent spontant vill jag bara ropa ett stort NEJ. Du kan inte bara sluta såhär.
    Men samtidigt måste jag förstås säga att jag förstår dig. Och det där begreppet ”tid” är ju något vi alla brottas med. Det är svårt att få tid till både manus och blogg och jobb och familj och socialt liv och avslappning och träning och allt annat.
    Om du beslutar dig för att göra paus kommer jag att sakna dina inlägg. Dina idéer om dagboksblogg låter bra, kanske lite mindre kravfyllda. De behöver kanske inte vara så långa.
    Lycka till med ditt beslut.
    Kram

    1. Jag blev så påverkad av ditt inlägg att jag inte kunde låta bli att skriva ett inlägg på min blogg om det där med tid.
      Summa summarum tycker jag att du är klok som ifrågasätter och rensar ut och tänker nytt.

    2. Fina Marie. Jag TROR inte att jag kommer sluta helt och hållet, för jag tror helt enkelt inte att jag kommer klara det. Så du behöver inte oroa dig för ännu ett tvärkast á la Liv. Jag måste bara hitta ett sätt att sänka ambitionerna, tror jag. Får se om det blir dagbokblogg eller något annat.
      Tack och kram!

Kommentera